Hola!
Mucho gusto, amigos!
Det
är måndag idag och det är vår fjärde dag i Esteli. Tiden har på
något sätt kännts längre än så, inte så att det har varit
långtråkigt. Jag antar det är allt det nya som vi fått möta och
bearbeta. Jag trodde ändå att kontrasten var större. I Managua
möter man nog mera svåra människoöden än här i Esteli. Här tigger nog
folk på gatan, men ingen tränger sig på, som jag hade förväntat
mej. Igår lämnade ändå en liten flicka kanske i 4-5 års åldern
på min näthinna. Hon satt i sin mammas famn omgiven av några av
sina syskon och några nyfikna människor på trottoaren. Hon hade
någon form av hudsjukdom och var full av skorv och sårsprickor. Det
såg ut som om hon hela tiden ömsade skinn. Jag mötte hennes
mörkbruna ögon bara någon sekund och det rev till i mej. Så olika
våra liv och rätt till god sjukvård kan vara. Det enda jag kunde
göra var att ge en blygsam slant i mammans hand.
Jag
har tagit några bilder inledningsvis och skall försöka sätta in
fler med tiden. Den första är av musikanterna från fredagskvällens
oförglömliga musikaliska gastronomi. Den andra är från den
pittoreska innergården som binder ihop mitt rum och baren. I söndags
fick jag främmande och vi hade en liten picknick tillsammans.
Oförglömliga musiker från fredagskvällen 1.2,....... when my guitar gently weeps |
Gäster på besök. Tuula, Ingmarie och Eivor på picknick på min innegård |
Här bor jag hos Roberto i rummet till vänster om Yuckapalmen. Jag delar toaletten och duschen med gästerna. |
Gamarna besöker mej ibland efter siestan för att se om jag lever |
Jag
har en hes tupp som granne som brukar höra av sig första gången
5-tiden. Sedan svarar en annan tupp med klar stämma en bra bit
längre bort. Jag är glad att det inte är han som bor här. Hesa
tuppen berättar ungefär vad klockan är. Sedan, halv 7, hörs från
katedralens klockspel, Ave Maria, och man tror man är i himmelen.
Sedan omkring halv 8 hörs från katedralen ett annat spel, låter
som Salve Regina. Jag får också besök av någon typ av gamar mitt
i allt detta. De är 40-50 cm höga pjäser som skuttar omkring på
kakelplattorna. Det är bara trevligt. Det gäller bara att se fräsch
ut när man går över innergården, för att visa dem att deras tid
ännu inte kommit. Ibland gör de ännu ett kort besök efter siestan
och kollar läget. Men detta är inte allt som händer i arla
morgonstund.
Däremellan (detta hände på söndag morgon)
hade en bil rört av och an utmed gatorna med högtalare på taket och
uppmanat folk att ” återvända till Kristus”.
Här
i Nicaragua och speciellt i Esteli är folk stolta över att vara
kristna. Här lever man kanske närmare Gud, eller räknar med Hans
närvaro mer påtagligt. Jag tror så.
En
av gitarristerna frågade mej under konversationen ute på gatan om
jag var kristen. Det var viktigt för honom. Han hade varit i Norge
för inte så länge sedan på turné några månader och fått den
uppfattningen att Norge var ett mycket satanistiskt land. När jag
frågade på vilket sätt svarade han att landet var nedsmutsad av
blackmetal musiken som utgick från fördärvade hjärtan. Han menade
att om man mår bra inombords flödar det också ut god musik. Jag
kom att tänka: Är det en sådan bild främlingen får av våra
nordiska länder?
Kära
läsare, nu är det hög tid att lyssna på mannen i högtalaren - ”
Regresen a Cristo”.
Hasta
pronto!
Guy
Guy du skriver så levande så man tror att man är där! Skönt att allting verkar bra. Vi lever också men saknar er på skolan. Må väl Görel
SvaraRaderaDet finns säkert kontraster där, allt från fattigdom på gatan till välljudande musikanter.
SvaraRaderaGamar, jag tror inte det är fåglar man matar i första hand. :-)
Fint med bilder, det blir liksom mera levande då.
Roligt att höra att allt gått väl, hälsa Bo-Erik!
SvaraRaderaHälsn. Kjell
Hej käre bror !
SvaraRaderaVäntar varje dag på nyheter från Nicaragua och gläds över allt du får uppleva.
Mamma hälsar dej så mycket och är glad varje gång hon får höra nått nytt.
Trevligt med bilder och så fint du har det med innergård, tuppar och gamar :)
Hälsningar Kerstin!