tre goda frukter som jag gillar...del 1....

Hola! Mucho gusto, amigos!

Nicaragua är självförsörjande på frukter och det med råge. Här finns inte bara många exotiska frukter. Har finns också många olika varianter av samma sort. Här är tre av mina favoriter hittills. På mitt kylskåp står de radade. Låt mej presentera dem.

Längst framme ligger tre söta mangon, mango dulce. Jag fick tips om var man kunde hitta den bästa fruktförsäljaren här i stan och där låg en stor hop med de vackraste mangon jag sett. Jag köpte fyra och betalade 25 córdoba för dem.

När jag kom hem kunde jag inte motstå, utan åt upp dem alla. Saftiga och goda. Egentligen äter man dem här med det tjocka skalet på, sedan man tvättat dem ordentligt med såpa. Men jag hade ingen såpa till hands utan rev försiktigt av skalet. Som ni vet har mangon en ganska stor kärna och runt den en massa fibrer som fastnar mellan tänderna som långa lianer. Jag rekommenderar att ha tandtråd till hands, annars blir det för pinsamt.

Det är som att tugga i en ruggad yllestrumpa när man försöker skava i sig det sista. Men all den goda saften ska tas tillvara. Mangon, säger man här, är bra för lungorna. Här finns ju också den grön-lila varianten, som är något fastare.

Så har vi ananasen, la piña. Den kommer från kusttrakterna. Fruktköttet är ljust till färgen och mycket smakrikt, muy sabrosa. Den är också enkel att äta och klottrar inte ner fingrarna så mycket som när man äter mangon. Den är bara att skära i tillräckligt tjocka skivor på tvären, halvera och ta bort kärnan och när man ätit färdigt lämnas ett prydligt skal. Jag har aldrig ätit så färsk ananas. Lite för stor att få i sig ensam men det är en full måltid för två.

Så har vi bananen, banana freír, som står och lutar sig mot ananasen. Den behöver siesta för att mogna till lite. Jag köpte fel sort, av nyfikenhet och för att de var så stora, i affären. Den här sorten används vid stekning och är mera seg att konsumera. Men dess tid kommer! Egentligen är det de mindre söta bananerna, banana dulce eller banana para comer som man bör fråga efter. Det finns ännu en tredje sort, banana frita, som friteras men går även någotsånär att äta som sådan. Eftersom den är kort och tjock, skärs den av på mitten, bankas ihop på längden och friteras i majsolja. Den är lite torr när man brukar få den med exempelvis gallo pinto, men innehåller mängder med calcium.

De här är mina favoriter hittills. Jag hoppas jag med denna korta presentationen har satt fart på ”snålvattni”.

Hasta pronto!