Sista ansträngningen

Tolfte dagen på fosterjorden, och jag kan med gott samvete säga att nu har jag acklimatiserat mig. Det betyder att jag sover bra och att jag inte längre fryser. Allt det andra, som hör våren till, känns tryggt och invant.

Nu tar volontärgänget det sista krafttaget i Nykarleby. Det vill säga de som finns kvar. Fyra stycken har redan börjat jobba, några andra säger att motivationen tryter nu då resan är över. Men de kommer snällt till skolan, åtminstone de flesta dagarna.

Och vi har inte tillfälle att koppla av för mycket. Redan efter några dagar på skolbänken fick vi berättat för oss att vi förväntas skriva ett slutarbete. Tre A4-sidor text, på spanska, att lämnas in senast 24.5. I går måndag kom ett nytt bud: Vi behöver bara producera två sidor, men i gengäld skall de lämnas in på fredag 17.5. Är det rimligt att vi skall skaka ett slutarbete ur ärmen på en enda vecka?

Personligen ligger jag inte illa till. Tack vare Aracely, min värdinna i Estelí, har jag texter att utgå ifrån. Hon uppmuntrade mig att skriva en utvärdering av min tid som assistent och lämna den till skolan, och hon önskade sig en berättelse om min tid i Nicaragua, vad jag hade sett, tänkt och känt i kontakten med ett annorlunda land och dess kultur. De texterna har jag att utgå ifrån och fördjupa lite, och hoppas att det räcker. Senast den tjugofjärde vet jag hur det blev.

Tillbaka till Nykarleby

Hej,
Redan igår måndag 6.5 var det meningen att vi skulle återuppta skolarbetet. Det var lite för tidigt för mig, men idag tisdag infann jag mig. Det visade sig att vår lärare Nancy var sjuk, så vi får sköta presskonferensen idag själva. Dessutom fick vi i uppdrag av rektor Görel Ahlnäs att skriva "blänkare" och skicka till olika tidningar som inte kom hit till presskonferensen. Den enda tidning som dök upp till presskonferens var Kyrkpressen! Det resultatet får vi se småningom. Frivilliga skribenter i gruppen anmälde sig att rapportera till de andra tidningarna.
På detta sätt skall vi hjälpa skolan att marknadsföra nästa års linje, ansökningstiden går ut 15 maj!

Det känns som om jag har lite svårt att samla ihop mig och börja fundera över vad vi har upplevt. En lite illa planerad Sverigeresa kommer nu emellan i helgerna dessutom. Jag skulle nog ha behövt vara hemma några dagar och reda upp mitt huvud, hus och trädgård.

Fick veta att vi förväntas skriva 3 A4-sidor om vår vistelse i Nicaragua - på Spanska!

Jag får nog låta min själ och mina minnesbilder arbeta i ro ett tag framåt innan jag tar en sådan utmaning. Först åker vi till Stockholm och träffar lite släkt och vänner. Kanske min historia växer fram när jag berättar för andra vad jag varit med om?

Vi ses och hörs!
Ingmarie

nu, över 30000 besökare på vår blogg...

Hola! Mucho gusto, amigos!

Lasse Åberg påstår i filmen Sällskapsresan: ” Svenskarna reser inte till något, utan från något”. Ett ganska intressant påstående. För egen del reste jag till något båda vägarna, framför allt när det gäller hemresan.

Resan känns i kroppen. När det är dags att sova här är det lunchtid i Nicaragua. Det gäller på något sätt att få sig omprogrammerad. Men framför allt väntar jag på att själen skall återvända.

På måndag återvänder vi till skolbänken. Då talas det bara spanska !? Vad vi skall göra sista månaden är oklart för oss, men någon typ av analys och sammanställning av resan skall vi i alla fall göra. Jag tror också att man för egen del bör fundera över vikten av denna resa.

Jag vill till sist tacka för alla förböner som vi upplevt helt påtagliga under resans gång. Tänk, att vi alla är hemma helskinnade!

Muchos gracias. Que les vaya bien!

Madrid, 1 Maj

Madrid, 1 Maj

1 Maj på kvällen, i Madrid. Nu har vi europeisk mark under fötterna. Kom hit på eftermiddagen efter en som det kändes ganska kort färd över Atlanten. Jag kunde sova en hel del, och det fanns nu inte annat att göra, då jag råkat få en riktig torrboll till bänkkamrat. Det var en äldre man som inte hade det minsta intresse av att prata. Han satt  bara och blundade, och slumrade. Han kanske inte mådde så bra, för han åt väldigt lite.

Nu är vi alltså i Spanien, och det känns kallt. Vi var ute och gick en stund för att väcka kroppen efter de elva timmarnas sittande på flyget. Jag hade min tunna stickade tröja och vindjackan utanpå den, men det skulle ha suttit bra med mössa och handskar också. Fy och usch!

I natt kommer jag inte att sova ute på terassen, i bara simbyxor och utan lakan över mig. Det gjorde jag de två sista nätterna i San Juan del Sur, och det var något helt underbart! Nattmörkt, mer än 25 grader varmt, och myggfritt, det är något helt nytt i min föreställningsvärld. Som bonus fick jag lyssna till nattens och den tidiga morgonens ljud, de stunder jag var vaken.

Nu blir det andra och kallare bullar. Nu, då jag har upplevt en riktig sommar, skall jag anpassa mig till Finlands gröna vinter, den som vi kallar sommar.

Men det finns ju annat än sol och kläder som värmer. Så jag är glad att komma hem.

Kära Europa

Hola!

Det är den 1:a maj idag när vi atervände till Europa idag pa eftermiddagen. Vi fick frukost cirka 12-tiden pa flyget och nu har just ätit lunch nu vid 17-tiden. Dygnsrytmen stämmer daligt när man aker framat i tiden, vi lämnade Managua cirka 17.45 igar den 30:e och anlände till Madrid 14.15 idag den 1:a maj. Tidigt imorgon, 7.15 lämnar vi hotellet för fortsatt färd till Helsingfors.

Här i Madrid är det lite mulet och regn, det är en mellanstation i klimatet, fran Nicaragua till Finland. Växtligheten här liknar var försommar; Träd som blommar, syrenerna vid hotellet har just börjat slagit ut, gräset är grönt och manga blommor blommar.

Nu har vi slutat svettas, hjärnan fungerar nagot bättre eftersom luften är friskare och svalare, men hur skall vi klara jet-lagen????  Kommer vi att kunna sova inatt? Hur trötta kommer vi att vara imorgon kväll när vi äntligen kommer hem? Kommer vi att orka till skolan pa mandag?
Det aterstar att se!

Tack Guy för skildringen av var vecka i San Juan del Sur, jag vill dock meddela avvikande mening:
Det är mycket möjligt att du gick fran huset till stranden/staden, men för mig tog det nog minst 40-45 mycket svettiga minuter per väg. Havet var dock välgörande svalkande och som tur var sa kunde  ocksa jag vaga mig i vagorna nagra dagar.

Vi ses och hörs snart!
Ingmarie