... en liten tid vi leva här, med mycket möbler ...

Höstterminen är avslutad och jag har känt mig som en sprucken ballong i ett par dagar. Genast då vi hade provet avklarat på onsdag förmiddag var det som om luften hade gått ur hela gruppen. Efter det blev det inte mycket gjort i studieväg. Vi slappade, helt enkelt.

Vi hade bara en lektion på torsdag, efter det for vår lärare till Spanien för att fira jul där. Vi fick nog ett papper med en uppgift att göra följande lektion, men det orkade ingen ta på allvar. Vi bara satt i grupper och småpratade. Men åtminstone i någon grupp talades det spanska ...

Höjdpunkten den dagen var den stora Jullunchen som skolan bjöd på: Stående bord med god mat, och mycken mat. Köksorna verkar vara trollkunniga, hur skulle de annars få fram sådana godsaker i sådan mängd?! Så vi agerade enligt Skriftens ord och åt, drack och var glada!

 

Fredagen var festdag. Vi började med mässa i kyrkan och där fick vi ta del av enkel visdom, förmedlad av Nykarlebyherden. Han talade om att fastän det går fel ibland kan det ändå bli rätt. Som exempel tog han barnet som sjöng ”Hej tomtegubbar”: På ett ställe blev det ett litet fel, möda blev möbler. En liten tid vi leva här, med mycket möbler och stort besvär. Det liv vi har sätter vi på att kämpa för att skaffa mesta möjliga ägodelar.

Med det här täckte han alla åldersgrupper som satt i kyrkan: De äldre som hunnit dra på sig fler ägodelar än nödvändigt, de unga som ligger i startgroparna för att börja skaffa sig saker, och allas vår rädsla för att göra bort oss. På slutet fick han ännu in, att den som går vilse ibland har de största chanserna att hittat nya vägar.

Ett helt fantastiskt tal, i all sin enkelhet!

Igen en god lunch innan julfesten tog vid. En helt trevlig fest med traditionellt Luciaprogram och där alla klasser hade någon programpunkt. Till och med Volontärlinjen sjöng en sång, en villancico som heter Los peces en el río. Med julfesten avslutades höstterminen, och jag fick fara hem.

Där vänt mig 16 dagars (välförtjänt) ledighet!

Provtid och Juletid

Sista skolveckan för året. Inget är som vanligt här på skolan. Det är julfesten som förbereds i de flesta klasserna. Ja, vår kurs skall också sjunga en sång, som vi övat på någon ledig stund.

Det som vår koncentration ligger på just nu är Det Stora Provet. Vi har haft vetskap om det redan i några veckor, och nu är vi mitt inne i det. På måndagen skrev vi grammatikdelen, i går var verben i tur, och i dag har vi det muntliga provet. Och det är inga fyrtiofem-minutersprov. Hela förmiddagarna är reserverade, och hittills har vi behövt varenda minut.

För min egen del är jag nöjd med mina prestationer så här långt. De två föregående dagarna har vi svarat på sammanlagt 149 frågor, och jag har missat på förvånansvärt få. Och då läraren säger sig vara mycket nöjd med våra resultat drar jag slutsatsen att det är fler än jag i gruppen som är glatt överraskade.

I dag kör vi den avslutande delen av provet, den muntliga. Här blir det svårare, det finns ingen betänketid som det finns då man skriver. Det gäller att vara klar i huvudet och inte jaga upp sig.

Vi har ju inte provet för att få vitsord. Det skall fungera som indikator på var den sista stöten skall sättas in i januari.

Denna morgon kl. 8.30 är sanningens ögonblick. Vad förstår vi, vad kan vi trycka ur oss då vi skall uttrycka oss? På detta hänger julefriden. Går det uselt blir det "villkorsläsning”!

Lucia

Idag var det Lucia-firande på skolan, i lagom mörker och stämningsfullt med snö utanför och ljus på borden.
Tänk att vi har så många skönsjungande elever här, det var mycket njutbart och fint.
Efter sångerna bjöds vi på kaffe med en mycket god "pirog" med fiskfyllning och så förstås hembakade pepparkakor. 

Skolans Lucia med sitt sällskap i matsalen

Efter lucia-kaffet hade skolan pyssel för alla elever. Vi fick göra allt möjligt på olika "stationer", t.ex. göra en snölykta av sockerbitar!! Min blev väldigt sned och ful, men eftersom jag var den enda i vår klass som hamnade på den stationen, så kan jag glädja mina kamrater genom att tända den i klassrummet imorgon. Det kan nog bli en god doft av bränt socker?
De kamrater som hamnade på godistillverkning var i alla fall så snälla att de tog med och bjöd oss andra i klassen, tack för det!

Nu är det bara en vecka kvar till jullovet, och den veckan kommer bestå av tre dagars prov för oss, sedan blir det jullunch på torsdag och julfest på fredag. Vi har för övrigt fullt schå med att öva in vårt bidrag till festen: "Los peces en el río", en tradtiotionell julsång som vi kommer att framföra på spanska med ackompanjemang av två gitarrer. Vi har också musikaliska begåvningar i vår klass men tyvärr inte lika många skönsjungande som Barnledarlinjerna har. Det blir nog bra till på fredag!

Minst trettio rader

Vi fick en hemläxa att göra under veckoslutet: Beskriv en arbetsdag i ett valfritt yrke. Texten skall vara minst 30 rader!

Jag undrar om vår kära lärare hade klart för sig hur lång en text på 30 rader egentligen är? Nu har jag efter en del möda fått ihop mina 30 rader. Den visade sig bli 2370 tecken lång, i det närmaste en hel A4:a. 

Man skall ha en god insikt i ett yrke för den längden av beskrivning. Och det går inte heller med vilket yrke som helst. Jag tänker t.ex. på mitt yrkesliv som svetsare: hur i hela friden skulle jag kunna fylla en helt ark för att beskriva min arbetsdag? Nåja, om jag gjorde det på samma sätt som en tidsstudieman: drog en kälfog, a=2,5, 10 cm, tid 16 sekunder. Svängde arbetsstycket i nytt läge, tid 5 sekunder, o.s.v.

Nå, jag skall inte klaga. Jag har prövat på så pass många yrken att för mig var det största problemet att det skulle skrivas på spanska. Men jag kan tänka mig att en del av kamraterna kan få problem med längden. Då gäller det att kunna förvandla en fjäder av fakta till en höna av fiktion.

¡Buena suerte!

Hola. Mucho gusto!

Idag tog jag äntligen fram fågelbordet. Det brukar vara välbesökt under vintern. Förutom alla "luddingan", brukar också hackspetten och ekorren ta för sig. För att skapa en lugn trivsel runt bordet är jag alltid tvungen att stänga in allt med ett drygt 1 meter högt galler. Detta för att hålla våra två katter på avstånd. Jag hann tyvärr inte med detta i tid i år förrän frassen intog sin favoritplats och en sparv, följaktligen, flög honom direkt i munnen. Nu är det slut på dessa fasoner. 

Hasta luego!
Guy

Hola. Mucho Gusto!


Idag på vår självständighetsdag öppnar jag mitt bloggskrivande. Jag ligger lite i lä angående detta, jämfört med mina kolleger på denna blogg. Jag har gott om tid nu när vi har ledigt några dagar.
Idag kl. 10 kom Peter insvängande. Vi, inkluderar också min son Benjamin, hade bestämt oss för att undersöka havsisarna med långfärdsskinnskor.

Benjamin och Peter på isen ute vid Kalotskata

Skuggorna blir långa i december. Till vänster Nalot längre ut Vitfågelskär

Vi åkte ut till Kalotskata i Oxkangar och därifrån fortsatte vår färd på skrinnskorna. Den som ger sig ut på isarna skall ju naturligtvis vara utrustad för äventyret. Dessutom bör man vara uppmärksam. Iaktta isen och lyssna hur den låter i takt med att man glider fram. Vi kom att tänka på hur viktig  "ispiikken" är. Speciellt denna dag då det låg ett 2 cm snötäcke över isen som dämpade ljuden. Vi träffade på några, nu igenfrusna vindbrunnar, och några råkar som också hade frusit igen. Men i takt med att havsvattnet sjunker eller stiger, kommer råkarna att öppnas igen och fungera som "gångjärn" i isen. Isen var jämn och gick lätt att åka på. Vi kom oss nästan till Kalkskär, där slog vi genom isen med två slag, uppskattninsvis 5 cm. Kalkskäret var infruset i is men genast nordost om skäret, intill farleden, fanns mörkblått guppande vatten. Vi stannade i lä bakom en grynna, drack kaffe och njöt av vyerna och tystnaden.

Vi ville inte ta några risker, även om 5 cm tjock kärnis håller gott fullvuxna karlar. Men snötäcket på isen gjorde bedömningsförmågan sämre. Vi vände om och började hemfärden i lätt motväder. Decembersolen är förtrollande med sitt dramatiska sken. Vi njöt av de sista stålarna. Två timmar gick snabbt. Vi gör troligen ett nytt åk i morgon.

Hasta luego!
Guy

uppdaterad blogg

Nu har vi igen övat oss på att skapa nya blogginlägg så förhoppningsvis blir det lättare för alla i fortsättningen att ta mod till sig och skriva några rader om läget. När vi är framme i Nicaragua och har börjat vårt äventyr så hoppas jag att alla skriver flitigt och det blir ett par uppdateringar i veckan kanske..? Det blir spännande för nära och kära här hemma att följa med vad vi håller på med och hur vi upplever ett nytt land.

Vi har fotat oss utanför skolan och nu är gruppbilden som rubrik för vår blogg, nu vet alla hur vi ser ut också! :) Jag tror att den här bloggens layout och utseende kommer att ändras lite hela tiden men nu för tillfället borde allt fungera ganska bra.

Om jag (läs: datorn) har räknat rätt så är det nu 49 dagar tills jag flyger iväg till Miami för en lite minisemester  före Nicaragua-vistelsen och 57 dagar tills resten av gruppen lyfter från Helsingfors. Dagarna kommer att flyga iväg nu under advent, jul och nyår. Snart dags att börja packa kappsäcken!

 I can't wait, no puedo esperar!

/ Linda

En lunes hacía un poco frío

En serio, el invierno ha llegado. Cuando manejaba a Nykarleby por la mañana hacia quince grados bajo zero y a veces estaba nevando. En el día la capa de nieve creció unos tres centímetros aquí en Nykarleby.

Es un poco raro, que mi cuerpo no está preparado para el frío. Aunque el frío venga cada otoño, cada año el cuerpo tiene que tener tiempo de acostumbrarse. Después de unos semanas no se siente tan malo como en los primeros días. Y la ropa de invierno da un escudo contra el frío.

En el sur de Europ, también allí hay vientos fríos. La crisis econímica no se supiera en la primavera. Tanto el clima meteorológica como el clima económica están insatisfactorios. No podemos esperar un verano económico para el próximo año. En cambio, la pobreza va a levantarse. Y también aquí en los países nordicos veremos como muchos de nuestros derechos de la sociedad de bienestar nordica irán  a cambiar.

¡El invierno económico es  peor que el invierno meteorológico!

Mörker och kyla

Vaknade imorse och såg att ett tunt snötäcke hade fallit under natten. Den var -16 grader utanför fönstret.
Frassen funderade länge på om han skulle våga ut, men till sist spurtade han iväg ned mot buskarna. Snart nog var han tillbaka och ville in för att ta igen sig och värma sig lite. Han sover stora delar av dagen nu när det är kallt.
Det är inte utan att jag blir avundsjuk, den här tiden på året skulle jag också vilja "gå i ide", och det gjorde jag nästan idag efter skolan, jag kröp in under filten på sängen och sov i två timmar.

Min man Ralf och jag har de senast åren gjort resor till varmare länder någon gång mellan november - februari för att orka med vintermörkret. Den här vintern åker jag i föreväg; den 30 januari åker jag iväg med gruppen till Estelí i Nicaragua. Ralf och min syster Gunilla kommer och ser hur vi har det i slutet av mars, vid påsktiden. Vi hoppas på att kunna få kunna se lite mer av landet i påskveckan, då vi är lediga.
Det låter kanske konstigt att vi tänker resa runt under Stilla veckan, men det är den veckan vi har möjlighet, annars skall vi arbeta som volontärer.

Det känns spännande och lite pirrigt att inte riktigt veta var vi skall arbeta och vad vi förväntas göra. Jag litar dock på att det blir bra till slut, jag lägger ingen energi på at oroa mig (ännu). Hoppas även att boendet blir bra, så att man inte känner sig i vägen hos sin värdfamilj.

Hösten har varit fin här i Nykarleby, har gått mina rundor runt älven och beundrat vyn över kyrkan från olika håll:

Den här bilden tycker jag blev fin med speglingen i älven.

Dagarna och veckorna går otroligt fort nu, som det brukar göra i december.
Nu har vi slutspurten kvar, vi har "läst ut" vår lärobok Caminando 1, och nu gäller det att repetera och nöta, nöt och nöta in.

Förhoppningsvis fastnar det så mycket att jag någorlunda kan kommunicera med min värd där och även kan ta mig fram i Estelí för övrigt.

Vi har ju med oss Nancy, vår lärare, som säkerhet om det riktigt "tokar till sig".

Nu är klockan snart 19.30, hög tid att börja plugga!

I brist på snö

CERRO NEGRO

När saknaden efter snö blir

för stor kan man åka till vulkanen

Cerro Negro

Eller så kanske Indiska Oceanen

lockar mera

Kallt i Purmo

¡Hola amigos!

Nu blåser kung Bore över vårt land. Igår kväll hade vi -23 i Purmo och snö! Trots den vackra vyn utanför fönstret blir längtan till varmare trakter allt starkare, även magpirret! 

Sitter nu i datasalen och försöker få något gjort, men min mage vill ha mat! Ute har vi gnistrande snö, då solens strålar smeker den nyfallna snön. Andra dagen solsken i advent motsvarar 2 veckor solsken i sommar! Så sa de gamla förr i världen, måhända även det har förändrats som mycket annat. 

Tills dess får vi leva på hoppet och kura in oss i varma filtar, tända många ljus och dricka varmt! Det kallades  för i tiden för att fira skymning. Då följde man årstiderna, sov mera under den mörkaste tiden och tog sedan tillvara ljuset då våren kom. Nu ska man vara uppdaterad nästan dygnet runt, tror vi har missat något viktigt här. Jag ser i många unga idag en längtan till ett lugnare tempo, ett bevarande av det gamla och mera eftertanke över hur vi utnyttjar våra resurser! 

Ahh, nu blir klockan snart tolv och vi får njuta av skolans goda mat!

¡Hasta luego amigos!

Fortsättningsvis svårigheter att behärska bloggandet

Nu har själva tekniken börjat fungera, men det kvarstår att många av oss aldrig har bloggat förr. För dem har det varit dubbelt svårt. Det har fått några att säga det som också jag sade först: Det här tänker jag inte bråka med!
Men ändå kunde jag inte släppa tanken att det måste gå på något sätt. Och det visade sig att just då vi började med vår blogg fanns det något problem med Blogger. Nu får åtminstone jag det att fungera.

Just nu sitter vi i skolans datasal och går igenom proceduren igen, och förhoppningsvis skall det ge fler av oss mod att börja blogga. Det lönar sig inte att avstå bara för att man tycker sig vara osäker på det språkligt stilistiska. Våra bloggar är inga skönlitterära alster. De är information och dokumentation om våra erfarenheter, både om den förberedande skolningen och själva resan med alla dess intryck och känslor. Då är det viktigt att så många som möjligt bloggar. Vi har alla olika värderingar som färgar vårt sätt att se på omgivningen. Och allas tankar är viktiga för helheten.

!Ánimo, compañeros! !Vamos a escribir!

vintertest

Denhär vackra vintervyn kommer jag nästa år att byta ut mot Nicaraguas sol och värme.Det är något jag ser fram emot med förväntan.Kommer jag att klara av värmen och hettan,? det gör jag väl ,men huru blir det att jobba i en sådan värme?Det återstår att se,men vatten finns ju att köpa.....Det stora problemet blir nog att hänga med i spanska diskussioner och att göra mig själv förstådd.Att möta nya människor i en främmande arbetssituation  i en annan kultur är en utmaning jag längtar  efter att få ta tag i samt känner en stor ödmjukhet inför.Att finna ut huru man kan hjälpa någon utan att såra är inte alltid det lättaste.

Tuulan testisivu

Olemme vielä koulussa, mutta alamme jo nähdä unia erilaisista tilanteista. Suomen ilmasto on nyt sellainen, että täältä lähtee mielellään etelän lämpöön. Mitä se tuo tullessaan on vielä hämärän peitossa. TV:stä tulee sunnuntaisin joku seikkailuohjelma, joka on filmattu Nicaraguassa. Katsoin sitä ja hiekkarannat näyttivät erinomaisilta. Puissa kiipeili apinoita. Rannan hiekassa oli erilaisia pikku ötököitä.

Tässä on meidän luokka marraskuun 2012 lopussa.

Kallt också i Nicaragua

Hola igen

Efter en kall natt vräker snön ned över Nykarleby. Också i Nicaragua har det varit kallt. Som lägst har temperaturen krupit ned till plus 9 grader.  Vår kursledare, Nancy Blomqvist, säger att det brukar vara kallt och regnigt i december. När vi kommer dit i början av februari är det redan varmare. Husen i Nicaragua har ingen uppvärmning så när det blir kallt tar man på sig en tröja till och  letar fram ett extra täcke när det är läggdags.
Spanska drillningen fortsätter. I dag fick vi en text om Che Guevara. Efter att ha läst den ska vi svara på sju frågor om Che. På spanska förstås.
Julsången Los peces börjar sitta men kräver nog lite filande innan den klingar just som vi vill ha den.

Sonja