Hola! Mucho gusto, amigos!
Det är lördag kväll och
jag sitter på mitt wifi-café och bloggar. Många har undrat när
det egentligen blir mörkt här. De här bilderna tog jag strax efter
kl 18 på kvällen utmed huvudgatan och längs vägen till ”la
casa de doña Elvira de Suazo”. Det är där Bo-Erik bor.
centralgatan i Esteli genasr efter kl 18 en lördagkväll |
serveringarna öppnar, det tycks alltid finnas en liten slant att spendera för de flesta, andra inte |
Jag blev inbjuden i köket
där jag träffade doña Elvira, don Jesús och e av deras söner.
Där satt också B-E med
en bunt bilder från finland av släktingar, snö, roddbåtar,
pimpelfiskare, renar, jultomten, och lapplandsbilder och försökte
förklara för dem vad de såg. Han gör det inte lätt för sig.
men, vad är det egentligen han säger |
nej, han ger sig inte.... |
jo nu, en liten andhämtning |
Jesús tänker: Jodå, gossen talar som en nicaraguan |
Vi gick till restaurangen
i garaget där Anna Maria och Juanita bakar pupusas. Denhär gången
tog jag bara en. Så kommer Jesús in och spanska studierna börjar.
Jag försöker fånga in samtalet på bild men det pågår ett evigt
viftande och gestikulerande, ingen sitter still en enda sekund. Till
slut sitter Jesús och kanske funderar: ”hmm, jag tror jag ser ett
litet framsteg, trots allt”.(bilderna förstoras om du klickar på
dem)
Efter en stund dyker
señora Nelly Sanabria Lópes upp. Hon är språklärare på
Pipitos, ett hem för förståndshandikappade och personer i olika
åldrar med fysiska men. En mycket trevlig dam som brinner för sitt
arbete. Hon berättar om vilka framsteg de gör tack vare olika
arbeten. Här stöper man ljus och tillverkar olika saker i
verkstäder. Här finns också personer med rörelsehinder som
behöver en hjälpande hand, kanske träning i olika uppgifter m.m.
Hon tar gärna emot några voluntärer och hoppas att vi kunde besöka
dem på Pipitos.
Eftersom hemmet har haft
lov i två månader, fick vi ingen korrespondens från dem så länge
vi var i Finland.
Jag anmälde genast mitt
intresse om att få jobba hos dem en tid, efter min tid som
dagispappa. Jag hade redan tidigare haft i tankarna att få jobba
där. Jag tror så småningom att vi hittar vår plats här och
någonting meningsfullt att göra.
Funderade med B-E på att
åka ut till Cascada de Estanzuela på söndag. Det är en naturskön
plats med ett naturligt vattenfall och möjligheter att simma. Vi
skall försöka ta oss dit med buss, c 8 km åt Matagalpa hållet.
Det räcker gott och väl för ett äventyr. Rekommenderades varm av
señora Lópes.
allt skojigt kan man göra mad en pafflåda |
På vägen hem höll några
pojkar på med att hoppa över en pafflåda med sina cyklar. De
undrade om jag kunde ta ett foto. Por supuesto!
Hasta pronto!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar