... en liten tid vi leva här, med mycket möbler ...

Höstterminen är avslutad och jag har känt mig som en sprucken ballong i ett par dagar. Genast då vi hade provet avklarat på onsdag förmiddag var det som om luften hade gått ur hela gruppen. Efter det blev det inte mycket gjort i studieväg. Vi slappade, helt enkelt.

Vi hade bara en lektion på torsdag, efter det for vår lärare till Spanien för att fira jul där. Vi fick nog ett papper med en uppgift att göra följande lektion, men det orkade ingen ta på allvar. Vi bara satt i grupper och småpratade. Men åtminstone i någon grupp talades det spanska ...

Höjdpunkten den dagen var den stora Jullunchen som skolan bjöd på: Stående bord med god mat, och mycken mat. Köksorna verkar vara trollkunniga, hur skulle de annars få fram sådana godsaker i sådan mängd?! Så vi agerade enligt Skriftens ord och åt, drack och var glada!

 

Fredagen var festdag. Vi började med mässa i kyrkan och där fick vi ta del av enkel visdom, förmedlad av Nykarlebyherden. Han talade om att fastän det går fel ibland kan det ändå bli rätt. Som exempel tog han barnet som sjöng ”Hej tomtegubbar”: På ett ställe blev det ett litet fel, möda blev möbler. En liten tid vi leva här, med mycket möbler och stort besvär. Det liv vi har sätter vi på att kämpa för att skaffa mesta möjliga ägodelar.

Med det här täckte han alla åldersgrupper som satt i kyrkan: De äldre som hunnit dra på sig fler ägodelar än nödvändigt, de unga som ligger i startgroparna för att börja skaffa sig saker, och allas vår rädsla för att göra bort oss. På slutet fick han ännu in, att den som går vilse ibland har de största chanserna att hittat nya vägar.

Ett helt fantastiskt tal, i all sin enkelhet!

Igen en god lunch innan julfesten tog vid. En helt trevlig fest med traditionellt Luciaprogram och där alla klasser hade någon programpunkt. Till och med Volontärlinjen sjöng en sång, en villancico som heter Los peces en el río. Med julfesten avslutades höstterminen, och jag fick fara hem.

Där vänt mig 16 dagars (välförtjänt) ledighet!

Provtid och Juletid

Sista skolveckan för året. Inget är som vanligt här på skolan. Det är julfesten som förbereds i de flesta klasserna. Ja, vår kurs skall också sjunga en sång, som vi övat på någon ledig stund.

Det som vår koncentration ligger på just nu är Det Stora Provet. Vi har haft vetskap om det redan i några veckor, och nu är vi mitt inne i det. På måndagen skrev vi grammatikdelen, i går var verben i tur, och i dag har vi det muntliga provet. Och det är inga fyrtiofem-minutersprov. Hela förmiddagarna är reserverade, och hittills har vi behövt varenda minut.

För min egen del är jag nöjd med mina prestationer så här långt. De två föregående dagarna har vi svarat på sammanlagt 149 frågor, och jag har missat på förvånansvärt få. Och då läraren säger sig vara mycket nöjd med våra resultat drar jag slutsatsen att det är fler än jag i gruppen som är glatt överraskade.

I dag kör vi den avslutande delen av provet, den muntliga. Här blir det svårare, det finns ingen betänketid som det finns då man skriver. Det gäller att vara klar i huvudet och inte jaga upp sig.

Vi har ju inte provet för att få vitsord. Det skall fungera som indikator på var den sista stöten skall sättas in i januari.

Denna morgon kl. 8.30 är sanningens ögonblick. Vad förstår vi, vad kan vi trycka ur oss då vi skall uttrycka oss? På detta hänger julefriden. Går det uselt blir det "villkorsläsning”!

Lucia

Idag var det Lucia-firande på skolan, i lagom mörker och stämningsfullt med snö utanför och ljus på borden.
Tänk att vi har så många skönsjungande elever här, det var mycket njutbart och fint.
Efter sångerna bjöds vi på kaffe med en mycket god "pirog" med fiskfyllning och så förstås hembakade pepparkakor. 

Skolans Lucia med sitt sällskap i matsalen

Efter lucia-kaffet hade skolan pyssel för alla elever. Vi fick göra allt möjligt på olika "stationer", t.ex. göra en snölykta av sockerbitar!! Min blev väldigt sned och ful, men eftersom jag var den enda i vår klass som hamnade på den stationen, så kan jag glädja mina kamrater genom att tända den i klassrummet imorgon. Det kan nog bli en god doft av bränt socker?
De kamrater som hamnade på godistillverkning var i alla fall så snälla att de tog med och bjöd oss andra i klassen, tack för det!

Nu är det bara en vecka kvar till jullovet, och den veckan kommer bestå av tre dagars prov för oss, sedan blir det jullunch på torsdag och julfest på fredag. Vi har för övrigt fullt schå med att öva in vårt bidrag till festen: "Los peces en el río", en tradtiotionell julsång som vi kommer att framföra på spanska med ackompanjemang av två gitarrer. Vi har också musikaliska begåvningar i vår klass men tyvärr inte lika många skönsjungande som Barnledarlinjerna har. Det blir nog bra till på fredag!

Minst trettio rader

Vi fick en hemläxa att göra under veckoslutet: Beskriv en arbetsdag i ett valfritt yrke. Texten skall vara minst 30 rader!

Jag undrar om vår kära lärare hade klart för sig hur lång en text på 30 rader egentligen är? Nu har jag efter en del möda fått ihop mina 30 rader. Den visade sig bli 2370 tecken lång, i det närmaste en hel A4:a. 

Man skall ha en god insikt i ett yrke för den längden av beskrivning. Och det går inte heller med vilket yrke som helst. Jag tänker t.ex. på mitt yrkesliv som svetsare: hur i hela friden skulle jag kunna fylla en helt ark för att beskriva min arbetsdag? Nåja, om jag gjorde det på samma sätt som en tidsstudieman: drog en kälfog, a=2,5, 10 cm, tid 16 sekunder. Svängde arbetsstycket i nytt läge, tid 5 sekunder, o.s.v.

Nå, jag skall inte klaga. Jag har prövat på så pass många yrken att för mig var det största problemet att det skulle skrivas på spanska. Men jag kan tänka mig att en del av kamraterna kan få problem med längden. Då gäller det att kunna förvandla en fjäder av fakta till en höna av fiktion.

¡Buena suerte!

Hola. Mucho gusto!

Idag tog jag äntligen fram fågelbordet. Det brukar vara välbesökt under vintern. Förutom alla "luddingan", brukar också hackspetten och ekorren ta för sig. För att skapa en lugn trivsel runt bordet är jag alltid tvungen att stänga in allt med ett drygt 1 meter högt galler. Detta för att hålla våra två katter på avstånd. Jag hann tyvärr inte med detta i tid i år förrän frassen intog sin favoritplats och en sparv, följaktligen, flög honom direkt i munnen. Nu är det slut på dessa fasoner. 

Hasta luego!
Guy

Hola. Mucho Gusto!


Idag på vår självständighetsdag öppnar jag mitt bloggskrivande. Jag ligger lite i lä angående detta, jämfört med mina kolleger på denna blogg. Jag har gott om tid nu när vi har ledigt några dagar.
Idag kl. 10 kom Peter insvängande. Vi, inkluderar också min son Benjamin, hade bestämt oss för att undersöka havsisarna med långfärdsskinnskor.

Benjamin och Peter på isen ute vid Kalotskata

Skuggorna blir långa i december. Till vänster Nalot längre ut Vitfågelskär

Vi åkte ut till Kalotskata i Oxkangar och därifrån fortsatte vår färd på skrinnskorna. Den som ger sig ut på isarna skall ju naturligtvis vara utrustad för äventyret. Dessutom bör man vara uppmärksam. Iaktta isen och lyssna hur den låter i takt med att man glider fram. Vi kom att tänka på hur viktig  "ispiikken" är. Speciellt denna dag då det låg ett 2 cm snötäcke över isen som dämpade ljuden. Vi träffade på några, nu igenfrusna vindbrunnar, och några råkar som också hade frusit igen. Men i takt med att havsvattnet sjunker eller stiger, kommer råkarna att öppnas igen och fungera som "gångjärn" i isen. Isen var jämn och gick lätt att åka på. Vi kom oss nästan till Kalkskär, där slog vi genom isen med två slag, uppskattninsvis 5 cm. Kalkskäret var infruset i is men genast nordost om skäret, intill farleden, fanns mörkblått guppande vatten. Vi stannade i lä bakom en grynna, drack kaffe och njöt av vyerna och tystnaden.

Vi ville inte ta några risker, även om 5 cm tjock kärnis håller gott fullvuxna karlar. Men snötäcket på isen gjorde bedömningsförmågan sämre. Vi vände om och började hemfärden i lätt motväder. Decembersolen är förtrollande med sitt dramatiska sken. Vi njöt av de sista stålarna. Två timmar gick snabbt. Vi gör troligen ett nytt åk i morgon.

Hasta luego!
Guy

uppdaterad blogg

Nu har vi igen övat oss på att skapa nya blogginlägg så förhoppningsvis blir det lättare för alla i fortsättningen att ta mod till sig och skriva några rader om läget. När vi är framme i Nicaragua och har börjat vårt äventyr så hoppas jag att alla skriver flitigt och det blir ett par uppdateringar i veckan kanske..? Det blir spännande för nära och kära här hemma att följa med vad vi håller på med och hur vi upplever ett nytt land.

Vi har fotat oss utanför skolan och nu är gruppbilden som rubrik för vår blogg, nu vet alla hur vi ser ut också! :) Jag tror att den här bloggens layout och utseende kommer att ändras lite hela tiden men nu för tillfället borde allt fungera ganska bra.

Om jag (läs: datorn) har räknat rätt så är det nu 49 dagar tills jag flyger iväg till Miami för en lite minisemester  före Nicaragua-vistelsen och 57 dagar tills resten av gruppen lyfter från Helsingfors. Dagarna kommer att flyga iväg nu under advent, jul och nyår. Snart dags att börja packa kappsäcken!

 I can't wait, no puedo esperar!

/ Linda

En lunes hacía un poco frío

En serio, el invierno ha llegado. Cuando manejaba a Nykarleby por la mañana hacia quince grados bajo zero y a veces estaba nevando. En el día la capa de nieve creció unos tres centímetros aquí en Nykarleby.

Es un poco raro, que mi cuerpo no está preparado para el frío. Aunque el frío venga cada otoño, cada año el cuerpo tiene que tener tiempo de acostumbrarse. Después de unos semanas no se siente tan malo como en los primeros días. Y la ropa de invierno da un escudo contra el frío.

En el sur de Europ, también allí hay vientos fríos. La crisis econímica no se supiera en la primavera. Tanto el clima meteorológica como el clima económica están insatisfactorios. No podemos esperar un verano económico para el próximo año. En cambio, la pobreza va a levantarse. Y también aquí en los países nordicos veremos como muchos de nuestros derechos de la sociedad de bienestar nordica irán  a cambiar.

¡El invierno económico es  peor que el invierno meteorológico!

Mörker och kyla

Vaknade imorse och såg att ett tunt snötäcke hade fallit under natten. Den var -16 grader utanför fönstret.
Frassen funderade länge på om han skulle våga ut, men till sist spurtade han iväg ned mot buskarna. Snart nog var han tillbaka och ville in för att ta igen sig och värma sig lite. Han sover stora delar av dagen nu när det är kallt.
Det är inte utan att jag blir avundsjuk, den här tiden på året skulle jag också vilja "gå i ide", och det gjorde jag nästan idag efter skolan, jag kröp in under filten på sängen och sov i två timmar.

Min man Ralf och jag har de senast åren gjort resor till varmare länder någon gång mellan november - februari för att orka med vintermörkret. Den här vintern åker jag i föreväg; den 30 januari åker jag iväg med gruppen till Estelí i Nicaragua. Ralf och min syster Gunilla kommer och ser hur vi har det i slutet av mars, vid påsktiden. Vi hoppas på att kunna få kunna se lite mer av landet i påskveckan, då vi är lediga.
Det låter kanske konstigt att vi tänker resa runt under Stilla veckan, men det är den veckan vi har möjlighet, annars skall vi arbeta som volontärer.

Det känns spännande och lite pirrigt att inte riktigt veta var vi skall arbeta och vad vi förväntas göra. Jag litar dock på att det blir bra till slut, jag lägger ingen energi på at oroa mig (ännu). Hoppas även att boendet blir bra, så att man inte känner sig i vägen hos sin värdfamilj.

Hösten har varit fin här i Nykarleby, har gått mina rundor runt älven och beundrat vyn över kyrkan från olika håll:

Den här bilden tycker jag blev fin med speglingen i älven.

Dagarna och veckorna går otroligt fort nu, som det brukar göra i december.
Nu har vi slutspurten kvar, vi har "läst ut" vår lärobok Caminando 1, och nu gäller det att repetera och nöta, nöt och nöta in.

Förhoppningsvis fastnar det så mycket att jag någorlunda kan kommunicera med min värd där och även kan ta mig fram i Estelí för övrigt.

Vi har ju med oss Nancy, vår lärare, som säkerhet om det riktigt "tokar till sig".

Nu är klockan snart 19.30, hög tid att börja plugga!

I brist på snö

CERRO NEGRO

När saknaden efter snö blir

för stor kan man åka till vulkanen

Cerro Negro

Eller så kanske Indiska Oceanen

lockar mera

Kallt i Purmo

¡Hola amigos!

Nu blåser kung Bore över vårt land. Igår kväll hade vi -23 i Purmo och snö! Trots den vackra vyn utanför fönstret blir längtan till varmare trakter allt starkare, även magpirret! 

Sitter nu i datasalen och försöker få något gjort, men min mage vill ha mat! Ute har vi gnistrande snö, då solens strålar smeker den nyfallna snön. Andra dagen solsken i advent motsvarar 2 veckor solsken i sommar! Så sa de gamla förr i världen, måhända även det har förändrats som mycket annat. 

Tills dess får vi leva på hoppet och kura in oss i varma filtar, tända många ljus och dricka varmt! Det kallades  för i tiden för att fira skymning. Då följde man årstiderna, sov mera under den mörkaste tiden och tog sedan tillvara ljuset då våren kom. Nu ska man vara uppdaterad nästan dygnet runt, tror vi har missat något viktigt här. Jag ser i många unga idag en längtan till ett lugnare tempo, ett bevarande av det gamla och mera eftertanke över hur vi utnyttjar våra resurser! 

Ahh, nu blir klockan snart tolv och vi får njuta av skolans goda mat!

¡Hasta luego amigos!

Fortsättningsvis svårigheter att behärska bloggandet

Nu har själva tekniken börjat fungera, men det kvarstår att många av oss aldrig har bloggat förr. För dem har det varit dubbelt svårt. Det har fått några att säga det som också jag sade först: Det här tänker jag inte bråka med!
Men ändå kunde jag inte släppa tanken att det måste gå på något sätt. Och det visade sig att just då vi började med vår blogg fanns det något problem med Blogger. Nu får åtminstone jag det att fungera.

Just nu sitter vi i skolans datasal och går igenom proceduren igen, och förhoppningsvis skall det ge fler av oss mod att börja blogga. Det lönar sig inte att avstå bara för att man tycker sig vara osäker på det språkligt stilistiska. Våra bloggar är inga skönlitterära alster. De är information och dokumentation om våra erfarenheter, både om den förberedande skolningen och själva resan med alla dess intryck och känslor. Då är det viktigt att så många som möjligt bloggar. Vi har alla olika värderingar som färgar vårt sätt att se på omgivningen. Och allas tankar är viktiga för helheten.

!Ánimo, compañeros! !Vamos a escribir!

vintertest

Denhär vackra vintervyn kommer jag nästa år att byta ut mot Nicaraguas sol och värme.Det är något jag ser fram emot med förväntan.Kommer jag att klara av värmen och hettan,? det gör jag väl ,men huru blir det att jobba i en sådan värme?Det återstår att se,men vatten finns ju att köpa.....Det stora problemet blir nog att hänga med i spanska diskussioner och att göra mig själv förstådd.Att möta nya människor i en främmande arbetssituation  i en annan kultur är en utmaning jag längtar  efter att få ta tag i samt känner en stor ödmjukhet inför.Att finna ut huru man kan hjälpa någon utan att såra är inte alltid det lättaste.

Tuulan testisivu

Olemme vielä koulussa, mutta alamme jo nähdä unia erilaisista tilanteista. Suomen ilmasto on nyt sellainen, että täältä lähtee mielellään etelän lämpöön. Mitä se tuo tullessaan on vielä hämärän peitossa. TV:stä tulee sunnuntaisin joku seikkailuohjelma, joka on filmattu Nicaraguassa. Katsoin sitä ja hiekkarannat näyttivät erinomaisilta. Puissa kiipeili apinoita. Rannan hiekassa oli erilaisia pikku ötököitä.

Tässä on meidän luokka marraskuun 2012 lopussa.

Kallt också i Nicaragua

Hola igen

Efter en kall natt vräker snön ned över Nykarleby. Också i Nicaragua har det varit kallt. Som lägst har temperaturen krupit ned till plus 9 grader.  Vår kursledare, Nancy Blomqvist, säger att det brukar vara kallt och regnigt i december. När vi kommer dit i början av februari är det redan varmare. Husen i Nicaragua har ingen uppvärmning så när det blir kallt tar man på sig en tröja till och  letar fram ett extra täcke när det är läggdags.
Spanska drillningen fortsätter. I dag fick vi en text om Che Guevara. Efter att ha läst den ska vi svara på sju frågor om Che. På spanska förstås.
Julsången Los peces börjar sitta men kräver nog lite filande innan den klingar just som vi vill ha den.

Sonja

Jueves por la mañana

Cuando he despertado esta mañana he tenido un pensamiento en mi cabeza: ¿Cómo se usa la palabra “mejor”? Creo que me he dado cuenta cómo se usa “bien” y “bueno”, pero las reglas de la palabra “mejor” todavía no puedo manejar. Esto es una de mis faltas alarmantes  en el idioma español, porque pronto tenemos una prueba grande donde se controlan cómo nuestros conocimientos han crecido desde el 15 de agosto.

Por lo pronto, el invierno va a llegar. Hoy tenemos ocho grados bajo zero, pero aquí en Nykarleby no hay nieve todavía. En el sur de Finlandia cae nieve en este momento y dentro de unos días seguro nosotros también vamos a recibir nieve. Luego vamos a tener oportunidades (!) como quitar la nieve y como barrer la nieve de los zapatos y del coche. Eso me aburre!

ADVENTSTID

ADVENTSTID

Jag blev så glad i morse då jag körde genom min by, då någon satt upp de röda stjärnorna och julgranarna som brukar pryda våran bygata! Tack till er "volontärer" som varje år trotsar vädret för att glädja oss! Vinden från Sibirien måtte ha varit bitande igår...

Även i Nykarleby hade den ståtliga torggranen fått ljus. Nu väntar jag med spänning på att få uppleva våran skolas adventstraditioner, mörkret känns speciellt påfrestande i år, då våra tankar redan är i Nicaragua.

Önskar er alla en fin adventstid!

Helena

Hola!

Morgnarna blir allt mörkare. Och kallare. Det känns bra att tänka på att vi om drygt två månader
 befinner oss på ett varmare ställe, i Esteli som ska vara våra hemstad i tre månader tills vi som flyttfåglarna återvänder till Finland i början av maj.
Vi jobbar intensivt med spanskan, ibland med större, ibland med mindre framgång men framåt lär det visst gå. Efter mitten av december har vi  tentamen i tre dagar, skriftligt, muntligt och en koll av hur bra vi är på verben. Ingen blir underkänd, vi får alla åka till Nicaragua, men vi få ett mått på var vi står och på vad krafterna ska sättas in under studierna i januari innan vi far iväg.

Sonja

Generationsväxling i politiken

Ibland stöter man på riktiga guldkorn. I kväll kom jag på en i mitt tycke riktig guldklimp, en kolumn i La Prensa, en av de ledande tidningarna i Nicaragua. Den behandlar behovet av föryngring i politiken och är skriven så att den kan gälla i vilket land som helst, var som helst i världen.

Skribenten heter Fabio Gadea Mantilla. Jag tar mig friheten att göra ett sammandrag i synnerligen fri översättning:

Man talar om behovet av föryngring i politiken. I det sammanhanget framställer man ibland personer över 60 som konservativa oduglingar som behöver avlägsnas, de har aldrig förstått sig på att styra landet. Det behövs nytt blod i politiken.

Men vad är det vi vill ha? Vi vill ha personer som har tillräckliga kunskaper, tolerans, mod, fosterlandskärlek och en mängd andra kvaliteter. Att hantera demokratin i en rättsstat, att respektera grundlagen och alla andra lagar, det kräver mer än bara ungdom. Jag vill påstå, att både unga och äldre har samma rätt som medborgare. Det viktiga är inte åldern utan vilka moraliska och medborgerliga värderingar individerna besitter.

Om unga utan moraliska och demokratiska värderingar kommer till makten blir generationsväxlingen misslyckad. Då fortsätter det som förr, makthavarna utnyttjar sin position för att berika sig själva och bevara sin makt.

Naturligtvis stöder jag en generationsväxling. Men på de ovannämnda villkoren. Man behöver inte vara vare sig ung eller gammal för att vara en god ledare. Man behöver bara vara hederlig och respekterad. Åldern har då mindre betydelse.

På veckoslutet skall ni läsa:

”På veckoslutet skall ni läsa Unidad 5c i boken, ordlistorna också. Och så är det bra om ni orkar titta lite på grammatiken.”

Visst, det är en vacker tanke att jag skall läsa på veckoslutet. I praktiken lyckas det inte, om jag inte råkar vara sömnlös några timmar på natten. Då läser jag. Annars är veckosluten fulltecknade för den som inte är hemma i veckorna. Är det inte det ena så är det det andra. Jag är inte en mönsterelev, så till vida att jag inte hela tiden prioriterar skolarbetet högst.

Otroligt nog har vi nästan gått igenom boken nu. På tre och en halv månad! Unidad 5c är nämligen det sista kapitlet, sedan återstår bara en repetition. Och vi är redan varslade att det kommer ett stort prov vid bokens slut. Enligt förljudande kommer det att bestå av tre delar, fördelade på tre dagar!

Få se vad vi får för uppgifter sedan. Nancy, vår lärare, klagar på att det är svårt att hitta övningsuppgifter på den nivå där vi befinner oss just nu. Vi kommer förstås att börja prata mera. Det borde vi göra redan nu, men det är så förrädiskt bekvämt att använda modersmålet i stället för att hörbart tvinga fram det nyinlärda språket.

Jag för min del borde börja varje ny dag med att sinnsätta mig att jag inte skall tala svenska utom i nödfall, och då med så få ord som möjligt.

Det skulle vara bra träning för karaktärsmusklerna. Hittills har jag mest tränat sittmusklerna.

Domingo

Sitter här i tankar, det behövs för studietakten har varit krävande, åtminstone för mig. Jag behöver tid till att stanna upp och reflektera över saker och ting, något som kommit med åldern och p.g.a. det jag upplevt tidigare i mitt liv.

 Nu har jag igen kastat mig ut i något som med all säkerhet kommer att förändra mig på flere sätt!

Jag vill inte längre rusa fram i livet, för att omgivningen kräver det eller för att jag själv tror att jag måste!

Jag duger som jag är och får jobba i den takt som passar mig, för då kommer jag bäst till min rätt.

Livet är för dyrbart att slösas bort på onödiga saker och relationer.

Jag vill ge den människa jag möter en chans att visa sitt sanna jag, för bakom varje fasad står en liten flicka eller pojke. Du kan tänka dig ett garnnystan som fått vara med om en hel del, det tar tid att nysta upp det och reda ut alla knutar, så beskriver jag ofta mitt jobb med barn. För det mesta går det snabbt att nysta, men ibland tar det längre tid och kräver tålamod att reda upp och nån enstaka gång får man ta till proffshjälp. Då är det som om saxen är enda alternativet, tyvärr kommer det att synas ett "ärr" efteråt men garnnystanet kan åter nystas och "växa"!

Så egentligen är det ingen skillnad om jag möter ett barn, yngling, vuxen eller åldring på min resa i Nicaragua och genom livet, bara storlekarna, knutarna och färgnyanserna varierar! Ser fram emot att få träffa många färgstarka  "garnnystan" på färden och kanske få vara med om någons "färgning" till den kulör den är ämnad till!

Helena 

Mi vida como estudiante

Tengo sesenta y tres años, ¡y en este momento soy estudiante! ¿Cómo puede ser así? En verdad, eso es un poco asombroso.

Hace casi un año ví un anuncio en el periodico:

Vamos al Curso de voluntarios en Nykarleby. Aprendemos español en otoño y luego vamos a Nicaragua como voluntarios en invierno!

Mi primer sentimiento era: ¡esto es para mí! Luego vienen los pensamientos: ¡Hombre! ¡Eres jubilado por enfermedad! ¡No sueños! — Pero no era razonable.

Más de cuarenta personas tenían interés en el curso. La escuela escogió entre ellas catorce personas al curso, y yo estuve entre ellas.

Cuando empezé el curso no entendía lo que significaba estudios acelerados. De repente tenía cinco clases a día ¡y tenía que leer por lo menos dos horas por la noche! Como tenía que manejar setenta y tres kilómetros a la escuela, mi único oportunidad era moverme a Nykarleby. Ahora vivo en el internado de la escuela.

Estoy contento con el  curso. He aprendido mucho, pero no hablo mucho. No he tenido vocabulario para hablar, hasta las últimas semanas. Ahora mi poder por el idioma oral crece cada día.

Todavía estamos en la escuela unas ocho semanas. Creo que podemos aprender hablar bastante durante éstas semanas. Si no, ¡vamos a tener problemas en Nicaragua!

¡Hasta luego!                      Bengt-Eric

P.S. Mi profesora va a controlar el texto antes que lo publico.

Hola
Ny vecka och nya tag.
I dag på morgonen har vi vaccinerats första gången mot hepatit A och B. Vi ska få en spruta till. Vi har också fått recept på vaccin mot kolera och salmonella. Det gäller att vara kroppsligen väl förberedd när man far till Niacaragua som volontär.

19.11.2012 Maanantaina saimme AB hepatiitti rokotteen ensimmäisen annoksen.

Måndagmorgon

Hej!
Har startat veckan med hepatit A och B- vaccin, nu ska vi igen försöka nå vår omvärld genom bloggen!
Just nu längtar jag bara efter ljus, solen tittade fram en stund, så kanske får vi en fin dag. Fick idag på morgonsamlingen höra att det är exakt en månad till julafton! Ingen julstress vänner! Släck lamporna och tänd många ljus och njut!

Helena

Nytt försök 19.11.

                                                                                                            

Ännu en ny dag med nya möjligheter. Vi fortsätter att träna på bloggandets konst och på det
det spanska språket. Eller hur????




Tid är inte viktig ...

Tid är inte viktig för oss på samma sätt som den kanske är för Er. Den klara deklarationen kom mig till del på ett något överraskande ställe: en militär klubb i Guatemala City!

Bakgrunden var följande: Vi befann oss i Guatemala för att hämta vår son. Då blev vi inbjudna att komma och se ett drama som ungdomar från barnhemmet skulle uppföra på en militär klubb. Vi tog oss dit på egen hand och anlände femton minuter före utsatt tid. Vi satte oss att vänta i vestibulen.

Efter några minuter kom en vakt och ville veta vad vi gjorde där. Då vår spanska inte räckte till för att förklara det hämtade han klubbens president. Det var en vithårig gentleman som talade en utmärkt engelska.

Han visste absolut ingenting om något drama! Men han lämnade saken öppen så till vida att han sade att vi kunde sitta ner och vänta en stund, ”men sen går ni väl...” På klockslaget seglade en mycket elegant dam in, och så mycket förstod vi, att hon var ute i samma ärende som vi. Vi satt lugnt kvar, och efter en stund kom presidenten tillbaka. ”Nu vet jag att det är på gång”, förklarade han. ”Men ni är kanske medvetna om att tid inte är viktigt för oss – på samma sätt som det kanske är för Er. Var vänliga och sitt kvar och vänta!”

Tjugo minuter senare anlände gruppen som skulle uppträda. Sedan dröjde det ytterligare en timme innan publiken av höga officerares fruar var samlad.

Allt detta försiggick utan dramatik. Men jag kan föreställa mig klagolåten om det här hade hänt i Finland, att en dramaföreställning hade varit halvannan timme försenad!

Bilden: Vaktlokal i två våningar vid en militärbas.

I Centralamerika väntar man lugnt och umgås under tiden. Tid och temperament tycks sakna samband.

Tid och pengar

Tid fascinerar mig. Tid är fullt mätbar både i år och sekunder. Men samtidigt är det något ogripbart över den. Den bara flyter på vad som än händer i världen. Den är som en mäktig flod som ingen kan dämma upp.

Hur är det då möjligt att vi på det individuella planet kan ha så olika mängd tid att disponera? Jag menar, en del har absolut ingen tid, säger de. Andra säger lika tvärsäkert att de har tid, till och med mycket tid. Jag tycker mig se att det finns ett samband mellan tid och pengar: De som har pengar har inte tid, och tvärtom.

Det här gäller i vår rika del av världen. På andra håll, där pengar är en bristvara, kan man bättre ta vara på den rikedom som tillgången till tid utgör. Där har man tid med varandra och hjälper varandra efter förmåga. Där skulle det aldrig kunna hända att en granne ligger död i sin bostad en månad, eller tre, eller till och med i sex månader, utan att någon saknar honom. Det händer då och då här i Finland.

Missförstå mig rätt! Jag vill inte alls glorifiera fattigdomen. Det är inte acceptabelt att människor skall gå hungriga för att de inte kan köpa sig mat. Det är inte acceptabelt att inte ha tak över huvudet och en säng då det blir kväll. O.s.v.  Klyftan mellan den köp-slit-slängmentalitet som är förhärskande här och livsstilen i fattiga länder är avgrundsdjup. Tyvärr.

Om någon månad är jag på väg till ett land där pengar är en bristvara för de flesta. Jag hoppas att jag skall lära mig vad som är livskvalitet där, då det inte finns möjlighet att köpa en massa saker. Och att det sedan skall bli möjligt att implementera något av den kunskapen här i Finland.

Hasta luego        Bengt-Eric

Tiden går och vattnet stiger ...

Plötsligt visar kalendern 21 november! Tiden rusar iväg i en rasande takt, det är knappt att
jag hänger med.
Det var skönt att komma ut i morse: det var varmt, +6°. Det kändes som vår i luften! Det var
bara frånvaron av ljus som skvallrade om hösten. Molnen har varit tjocka och låga, så vi har
haft halvskymning hela dagen.

I skolan började vi dagen med två skriftliga övningar: Dels skulle vi översätta texten från
svenska till spanska och sätta in utelämnade ord, dels skulle vi plocka in orden för någon –
något – några, helst rätt ord på rätt ställe.
Vi fortsatte med en lek: i tur och ordning fick vi ett kort med en uppgift. Sedan skulle vi ställa
oss framför klassen och förklara på spanska, genom att gå som katten runt het gröt, tills
kamraterna kunde lista ut vad som stod på lappen. Det höll vi på med fram till lunch. Både
roligt och lärorikt!
Efter lunch tog vi upp ett nytt ämne på schemat: Salsa! Vi lärde oss de första grunderna i
salsadans. Jag mindes inte att det tog så på krafterna att dansa ...

Efter skoltid var det uppehållsväder, så jag röjde sly en timme nere vid älven. Nu blev jag klar
på skolans mark. Skall jag ta mer måste det till lov av staden.

 En ny dag och fortfarande lika jobbigt!
fastän spanskan är svår att ta till sig så är nog bloggandet etter värre.

Hola

Ny studievecka och nya tag.
I dag på morgonen har vi fått första den första sprutan mot hepatit A och B. Vi ska få en till. Vi har också fått recept på vaccin mot kolera och salmonella. Det gäller att kroppsligen vara väl förberedd när man far till Nicaragua som volontär.
Jordskalv har föremmit i Centralamerika den senaste tiden, men Nancy som är hemma från Esteli, där vi ska arbeta och bo, har lugnat oss genom att berätta att marken inte brukar skälva där. Skalv förekommer mest på Stilla havskusten.
Vi fortsätter att fila på julsången mellan spanska verb och tappra försök att tala och skriva spanska. Gitarrerna är stämda och kommer att ingå i vårt klassrums rekvisita  tills skolan har julfest. Vi har också andra instrument.

Sonja

Idag är det måndagsmorgon och studierna har börjat igen efter helgen.
Vi tränar idag också på att få lite rutin på att få upp rätt sida, logga in, skriva inlägg och att också logga ut, som några av oss tydligen "glömde" förra veckan!
mvh Ingmarie

Hola!

Nu är det fredag och sista skoldagen för den här veckan. Skönt med en ledig helg! Vi har tränat personliga pronomen flitigt den här veckan,speciellt ackusativ och dativ. Att lära sig spanska i min ålder är nog inte så lätt. Det är som att åka berg- och dalbana, ibland går det lätt och ibland känns uppförsbacken mycket tung.
MEN tänk så mycket spanska jag ändå lärt mig, sen vi började studera på volontärslinjen i mitten av augusti!

Till alla mina flitiga studiekompisar önskar jag en riktigt skön helg! Tänd ett ljus i novembermörkret!

  M.v.h Marianne, som försökt få in ett foto av er från datasalen. Tyvärr utan att lyckas.                

                   

blogpremiär

Dethär trodde ni aldrig,men efter stor vånda och mycken hjälp är ännu en bloggare född.

FREDAGSTANKAR

Hej! Nu försöker vi IGEN lära oss att göra och använda en blogg, går mindre lyckat hittills!

Hola

Sista skoldagen den här veckan. Mycket har vi säkert lärt även om det ibland känns som om det i går eller förra veckan kändes klart som korvspad följande dag kan vara som bortblåst. Men vi ger inte tappt. Snart ska spanskan flyta ledigt och lätt.
Vi har också övat julfestsången till gitarrkomp. Nästa vecka blir instrumenten fler. Vi räknar med att göra stor succe när vi stämmer upp Los peces en el rio.

Sonja skrev.

hola hola

Det är måndag och vi har igen en vecka med spanska framför oss. Vi kommer att ha många övningar både muntligt och skriftligt. vi ska också öva sången vi ska sjunga på julftsten. På spanska förstås. Los peces en en el rio heter den. Den är mycket populär.

Tervehdys 12.11.12

On maanantai ja opiskelemme espanjaa

Nya oroligheter under jorden

Medan jag väntade på att komma in igen på vår blogg (tydligen är det lite för tjockt då vi alla är inne på samma gång) satt jag och kollade lite på La Prensa. Det rör på sig under ytan i Centralamerika. I går  var marken ostadig igen på Guatemalas Stillahavskust. Ett nytt kraftigt skalv på ca 7,5, följt av fyra efterskalv på mer än 4,0! Nyligen var det ochså en serie mindre skalv i nordöstra hörnet av Costa Rica. Nicaragua är inringat.
I Chile har det också förekommit mindre skalv. Pressar Stillahavsplattan på värre än vanligt?

Jag önskar att det ville lugna sig nu. Folken i de här regionerna har alldeles tillräckligt med problem från förut. Ingen har behov av större eller mindre katastrofer, tvärtom. Och rent egoistiskt tänkt: en stor jordbävning i trakten av Nicaragua skulle äventyra vår resa ...

Hasta luego.   Bengt-Eric

Nicaragua

Hola!
Här kommer mitt första försök.







M.v.h Marianne

Nu händer det ...

12.11. 2012 Datasalen. Nu blir vi presenterade för vår gemensamma blogg. Här skall vi försöka sammanfatta känslor, tankar och reflektioner. Men före det skall vi lära oss att använda den här platsen, skriva, infoga bild(er) m.m.

Det får räcka för denna gång. Vi ses.     Bengt-Eric

PS. Bilden är "lånad" från Internet. Det är en engångsföreteelse, för övningens skull.

hola, hola

Det är måndag och vi har igen en vecka med spanska framför oss. Men vi ska också sjunga. Vi ska öva sången volontärlinjen ska sjunga på skolans julfest i december. Sången heter Los peces en el rio. Den är mycket populär  i den spansktalande världen.

Min första blogg

Hej,
här kommer mitt första försök att blogga.

















En vacker bild, eller hur.

Här ser ni kartan över Nicaragua, hittar ni Esteli?


Tack så länge....
Ingmarie

numero uno.

Här kommer första testinlägget. 

Ska försöka fixa kategorier, multiple authors, bilder och allt möjligt sådant.

 Bloggen är ännu i teststadiet. :) Här kommer några bilder från Nicaraguas vackra natur!