Jueves por la mañana

Cuando he despertado esta mañana he tenido un pensamiento en mi cabeza: ¿Cómo se usa la palabra “mejor”? Creo que me he dado cuenta cómo se usa “bien” y “bueno”, pero las reglas de la palabra “mejor” todavía no puedo manejar. Esto es una de mis faltas alarmantes  en el idioma español, porque pronto tenemos una prueba grande donde se controlan cómo nuestros conocimientos han crecido desde el 15 de agosto.

Por lo pronto, el invierno va a llegar. Hoy tenemos ocho grados bajo zero, pero aquí en Nykarleby no hay nieve todavía. En el sur de Finlandia cae nieve en este momento y dentro de unos días seguro nosotros también vamos a recibir nieve. Luego vamos a tener oportunidades (!) como quitar la nieve y como barrer la nieve de los zapatos y del coche. Eso me aburre!

ADVENTSTID

ADVENTSTID

Jag blev så glad i morse då jag körde genom min by, då någon satt upp de röda stjärnorna och julgranarna som brukar pryda våran bygata! Tack till er "volontärer" som varje år trotsar vädret för att glädja oss! Vinden från Sibirien måtte ha varit bitande igår...

Även i Nykarleby hade den ståtliga torggranen fått ljus. Nu väntar jag med spänning på att få uppleva våran skolas adventstraditioner, mörkret känns speciellt påfrestande i år, då våra tankar redan är i Nicaragua.

Önskar er alla en fin adventstid!

Helena

Hola!

Morgnarna blir allt mörkare. Och kallare. Det känns bra att tänka på att vi om drygt två månader
 befinner oss på ett varmare ställe, i Esteli som ska vara våra hemstad i tre månader tills vi som flyttfåglarna återvänder till Finland i början av maj.
Vi jobbar intensivt med spanskan, ibland med större, ibland med mindre framgång men framåt lär det visst gå. Efter mitten av december har vi  tentamen i tre dagar, skriftligt, muntligt och en koll av hur bra vi är på verben. Ingen blir underkänd, vi får alla åka till Nicaragua, men vi få ett mått på var vi står och på vad krafterna ska sättas in under studierna i januari innan vi far iväg.

Sonja

Generationsväxling i politiken

Ibland stöter man på riktiga guldkorn. I kväll kom jag på en i mitt tycke riktig guldklimp, en kolumn i La Prensa, en av de ledande tidningarna i Nicaragua. Den behandlar behovet av föryngring i politiken och är skriven så att den kan gälla i vilket land som helst, var som helst i världen.

Skribenten heter Fabio Gadea Mantilla. Jag tar mig friheten att göra ett sammandrag i synnerligen fri översättning:

Man talar om behovet av föryngring i politiken. I det sammanhanget framställer man ibland personer över 60 som konservativa oduglingar som behöver avlägsnas, de har aldrig förstått sig på att styra landet. Det behövs nytt blod i politiken.

Men vad är det vi vill ha? Vi vill ha personer som har tillräckliga kunskaper, tolerans, mod, fosterlandskärlek och en mängd andra kvaliteter. Att hantera demokratin i en rättsstat, att respektera grundlagen och alla andra lagar, det kräver mer än bara ungdom. Jag vill påstå, att både unga och äldre har samma rätt som medborgare. Det viktiga är inte åldern utan vilka moraliska och medborgerliga värderingar individerna besitter.

Om unga utan moraliska och demokratiska värderingar kommer till makten blir generationsväxlingen misslyckad. Då fortsätter det som förr, makthavarna utnyttjar sin position för att berika sig själva och bevara sin makt.

Naturligtvis stöder jag en generationsväxling. Men på de ovannämnda villkoren. Man behöver inte vara vare sig ung eller gammal för att vara en god ledare. Man behöver bara vara hederlig och respekterad. Åldern har då mindre betydelse.

På veckoslutet skall ni läsa:

”På veckoslutet skall ni läsa Unidad 5c i boken, ordlistorna också. Och så är det bra om ni orkar titta lite på grammatiken.”

Visst, det är en vacker tanke att jag skall läsa på veckoslutet. I praktiken lyckas det inte, om jag inte råkar vara sömnlös några timmar på natten. Då läser jag. Annars är veckosluten fulltecknade för den som inte är hemma i veckorna. Är det inte det ena så är det det andra. Jag är inte en mönsterelev, så till vida att jag inte hela tiden prioriterar skolarbetet högst.

Otroligt nog har vi nästan gått igenom boken nu. På tre och en halv månad! Unidad 5c är nämligen det sista kapitlet, sedan återstår bara en repetition. Och vi är redan varslade att det kommer ett stort prov vid bokens slut. Enligt förljudande kommer det att bestå av tre delar, fördelade på tre dagar!

Få se vad vi får för uppgifter sedan. Nancy, vår lärare, klagar på att det är svårt att hitta övningsuppgifter på den nivå där vi befinner oss just nu. Vi kommer förstås att börja prata mera. Det borde vi göra redan nu, men det är så förrädiskt bekvämt att använda modersmålet i stället för att hörbart tvinga fram det nyinlärda språket.

Jag för min del borde börja varje ny dag med att sinnsätta mig att jag inte skall tala svenska utom i nödfall, och då med så få ord som möjligt.

Det skulle vara bra träning för karaktärsmusklerna. Hittills har jag mest tränat sittmusklerna.

Domingo

Sitter här i tankar, det behövs för studietakten har varit krävande, åtminstone för mig. Jag behöver tid till att stanna upp och reflektera över saker och ting, något som kommit med åldern och p.g.a. det jag upplevt tidigare i mitt liv.

 Nu har jag igen kastat mig ut i något som med all säkerhet kommer att förändra mig på flere sätt!

Jag vill inte längre rusa fram i livet, för att omgivningen kräver det eller för att jag själv tror att jag måste!

Jag duger som jag är och får jobba i den takt som passar mig, för då kommer jag bäst till min rätt.

Livet är för dyrbart att slösas bort på onödiga saker och relationer.

Jag vill ge den människa jag möter en chans att visa sitt sanna jag, för bakom varje fasad står en liten flicka eller pojke. Du kan tänka dig ett garnnystan som fått vara med om en hel del, det tar tid att nysta upp det och reda ut alla knutar, så beskriver jag ofta mitt jobb med barn. För det mesta går det snabbt att nysta, men ibland tar det längre tid och kräver tålamod att reda upp och nån enstaka gång får man ta till proffshjälp. Då är det som om saxen är enda alternativet, tyvärr kommer det att synas ett "ärr" efteråt men garnnystanet kan åter nystas och "växa"!

Så egentligen är det ingen skillnad om jag möter ett barn, yngling, vuxen eller åldring på min resa i Nicaragua och genom livet, bara storlekarna, knutarna och färgnyanserna varierar! Ser fram emot att få träffa många färgstarka  "garnnystan" på färden och kanske få vara med om någons "färgning" till den kulör den är ämnad till!

Helena 

Mi vida como estudiante

Tengo sesenta y tres años, ¡y en este momento soy estudiante! ¿Cómo puede ser así? En verdad, eso es un poco asombroso.

Hace casi un año ví un anuncio en el periodico:

Vamos al Curso de voluntarios en Nykarleby. Aprendemos español en otoño y luego vamos a Nicaragua como voluntarios en invierno!

Mi primer sentimiento era: ¡esto es para mí! Luego vienen los pensamientos: ¡Hombre! ¡Eres jubilado por enfermedad! ¡No sueños! — Pero no era razonable.

Más de cuarenta personas tenían interés en el curso. La escuela escogió entre ellas catorce personas al curso, y yo estuve entre ellas.

Cuando empezé el curso no entendía lo que significaba estudios acelerados. De repente tenía cinco clases a día ¡y tenía que leer por lo menos dos horas por la noche! Como tenía que manejar setenta y tres kilómetros a la escuela, mi único oportunidad era moverme a Nykarleby. Ahora vivo en el internado de la escuela.

Estoy contento con el  curso. He aprendido mucho, pero no hablo mucho. No he tenido vocabulario para hablar, hasta las últimas semanas. Ahora mi poder por el idioma oral crece cada día.

Todavía estamos en la escuela unas ocho semanas. Creo que podemos aprender hablar bastante durante éstas semanas. Si no, ¡vamos a tener problemas en Nicaragua!

¡Hasta luego!                      Bengt-Eric

P.S. Mi profesora va a controlar el texto antes que lo publico.

Hola
Ny vecka och nya tag.
I dag på morgonen har vi vaccinerats första gången mot hepatit A och B. Vi ska få en spruta till. Vi har också fått recept på vaccin mot kolera och salmonella. Det gäller att vara kroppsligen väl förberedd när man far till Niacaragua som volontär.

19.11.2012 Maanantaina saimme AB hepatiitti rokotteen ensimmäisen annoksen.

Måndagmorgon

Hej!
Har startat veckan med hepatit A och B- vaccin, nu ska vi igen försöka nå vår omvärld genom bloggen!
Just nu längtar jag bara efter ljus, solen tittade fram en stund, så kanske får vi en fin dag. Fick idag på morgonsamlingen höra att det är exakt en månad till julafton! Ingen julstress vänner! Släck lamporna och tänd många ljus och njut!

Helena

Nytt försök 19.11.

                                                                                                            

Ännu en ny dag med nya möjligheter. Vi fortsätter att träna på bloggandets konst och på det
det spanska språket. Eller hur????




Tid är inte viktig ...

Tid är inte viktig för oss på samma sätt som den kanske är för Er. Den klara deklarationen kom mig till del på ett något överraskande ställe: en militär klubb i Guatemala City!

Bakgrunden var följande: Vi befann oss i Guatemala för att hämta vår son. Då blev vi inbjudna att komma och se ett drama som ungdomar från barnhemmet skulle uppföra på en militär klubb. Vi tog oss dit på egen hand och anlände femton minuter före utsatt tid. Vi satte oss att vänta i vestibulen.

Efter några minuter kom en vakt och ville veta vad vi gjorde där. Då vår spanska inte räckte till för att förklara det hämtade han klubbens president. Det var en vithårig gentleman som talade en utmärkt engelska.

Han visste absolut ingenting om något drama! Men han lämnade saken öppen så till vida att han sade att vi kunde sitta ner och vänta en stund, ”men sen går ni väl...” På klockslaget seglade en mycket elegant dam in, och så mycket förstod vi, att hon var ute i samma ärende som vi. Vi satt lugnt kvar, och efter en stund kom presidenten tillbaka. ”Nu vet jag att det är på gång”, förklarade han. ”Men ni är kanske medvetna om att tid inte är viktigt för oss – på samma sätt som det kanske är för Er. Var vänliga och sitt kvar och vänta!”

Tjugo minuter senare anlände gruppen som skulle uppträda. Sedan dröjde det ytterligare en timme innan publiken av höga officerares fruar var samlad.

Allt detta försiggick utan dramatik. Men jag kan föreställa mig klagolåten om det här hade hänt i Finland, att en dramaföreställning hade varit halvannan timme försenad!

Bilden: Vaktlokal i två våningar vid en militärbas.

I Centralamerika väntar man lugnt och umgås under tiden. Tid och temperament tycks sakna samband.

Tid och pengar

Tid fascinerar mig. Tid är fullt mätbar både i år och sekunder. Men samtidigt är det något ogripbart över den. Den bara flyter på vad som än händer i världen. Den är som en mäktig flod som ingen kan dämma upp.

Hur är det då möjligt att vi på det individuella planet kan ha så olika mängd tid att disponera? Jag menar, en del har absolut ingen tid, säger de. Andra säger lika tvärsäkert att de har tid, till och med mycket tid. Jag tycker mig se att det finns ett samband mellan tid och pengar: De som har pengar har inte tid, och tvärtom.

Det här gäller i vår rika del av världen. På andra håll, där pengar är en bristvara, kan man bättre ta vara på den rikedom som tillgången till tid utgör. Där har man tid med varandra och hjälper varandra efter förmåga. Där skulle det aldrig kunna hända att en granne ligger död i sin bostad en månad, eller tre, eller till och med i sex månader, utan att någon saknar honom. Det händer då och då här i Finland.

Missförstå mig rätt! Jag vill inte alls glorifiera fattigdomen. Det är inte acceptabelt att människor skall gå hungriga för att de inte kan köpa sig mat. Det är inte acceptabelt att inte ha tak över huvudet och en säng då det blir kväll. O.s.v.  Klyftan mellan den köp-slit-slängmentalitet som är förhärskande här och livsstilen i fattiga länder är avgrundsdjup. Tyvärr.

Om någon månad är jag på väg till ett land där pengar är en bristvara för de flesta. Jag hoppas att jag skall lära mig vad som är livskvalitet där, då det inte finns möjlighet att köpa en massa saker. Och att det sedan skall bli möjligt att implementera något av den kunskapen här i Finland.

Hasta luego        Bengt-Eric

Tiden går och vattnet stiger ...

Plötsligt visar kalendern 21 november! Tiden rusar iväg i en rasande takt, det är knappt att
jag hänger med.
Det var skönt att komma ut i morse: det var varmt, +6°. Det kändes som vår i luften! Det var
bara frånvaron av ljus som skvallrade om hösten. Molnen har varit tjocka och låga, så vi har
haft halvskymning hela dagen.

I skolan började vi dagen med två skriftliga övningar: Dels skulle vi översätta texten från
svenska till spanska och sätta in utelämnade ord, dels skulle vi plocka in orden för någon –
något – några, helst rätt ord på rätt ställe.
Vi fortsatte med en lek: i tur och ordning fick vi ett kort med en uppgift. Sedan skulle vi ställa
oss framför klassen och förklara på spanska, genom att gå som katten runt het gröt, tills
kamraterna kunde lista ut vad som stod på lappen. Det höll vi på med fram till lunch. Både
roligt och lärorikt!
Efter lunch tog vi upp ett nytt ämne på schemat: Salsa! Vi lärde oss de första grunderna i
salsadans. Jag mindes inte att det tog så på krafterna att dansa ...

Efter skoltid var det uppehållsväder, så jag röjde sly en timme nere vid älven. Nu blev jag klar
på skolans mark. Skall jag ta mer måste det till lov av staden.

 En ny dag och fortfarande lika jobbigt!
fastän spanskan är svår att ta till sig så är nog bloggandet etter värre.

Hola

Ny studievecka och nya tag.
I dag på morgonen har vi fått första den första sprutan mot hepatit A och B. Vi ska få en till. Vi har också fått recept på vaccin mot kolera och salmonella. Det gäller att kroppsligen vara väl förberedd när man far till Nicaragua som volontär.
Jordskalv har föremmit i Centralamerika den senaste tiden, men Nancy som är hemma från Esteli, där vi ska arbeta och bo, har lugnat oss genom att berätta att marken inte brukar skälva där. Skalv förekommer mest på Stilla havskusten.
Vi fortsätter att fila på julsången mellan spanska verb och tappra försök att tala och skriva spanska. Gitarrerna är stämda och kommer att ingå i vårt klassrums rekvisita  tills skolan har julfest. Vi har också andra instrument.

Sonja

Idag är det måndagsmorgon och studierna har börjat igen efter helgen.
Vi tränar idag också på att få lite rutin på att få upp rätt sida, logga in, skriva inlägg och att också logga ut, som några av oss tydligen "glömde" förra veckan!
mvh Ingmarie

Hola!

Nu är det fredag och sista skoldagen för den här veckan. Skönt med en ledig helg! Vi har tränat personliga pronomen flitigt den här veckan,speciellt ackusativ och dativ. Att lära sig spanska i min ålder är nog inte så lätt. Det är som att åka berg- och dalbana, ibland går det lätt och ibland känns uppförsbacken mycket tung.
MEN tänk så mycket spanska jag ändå lärt mig, sen vi började studera på volontärslinjen i mitten av augusti!

Till alla mina flitiga studiekompisar önskar jag en riktigt skön helg! Tänd ett ljus i novembermörkret!

  M.v.h Marianne, som försökt få in ett foto av er från datasalen. Tyvärr utan att lyckas.                

                   

blogpremiär

Dethär trodde ni aldrig,men efter stor vånda och mycken hjälp är ännu en bloggare född.

FREDAGSTANKAR

Hej! Nu försöker vi IGEN lära oss att göra och använda en blogg, går mindre lyckat hittills!

Hola

Sista skoldagen den här veckan. Mycket har vi säkert lärt även om det ibland känns som om det i går eller förra veckan kändes klart som korvspad följande dag kan vara som bortblåst. Men vi ger inte tappt. Snart ska spanskan flyta ledigt och lätt.
Vi har också övat julfestsången till gitarrkomp. Nästa vecka blir instrumenten fler. Vi räknar med att göra stor succe när vi stämmer upp Los peces en el rio.

Sonja skrev.

hola hola

Det är måndag och vi har igen en vecka med spanska framför oss. Vi kommer att ha många övningar både muntligt och skriftligt. vi ska också öva sången vi ska sjunga på julftsten. På spanska förstås. Los peces en en el rio heter den. Den är mycket populär.

Tervehdys 12.11.12

On maanantai ja opiskelemme espanjaa

Nya oroligheter under jorden

Medan jag väntade på att komma in igen på vår blogg (tydligen är det lite för tjockt då vi alla är inne på samma gång) satt jag och kollade lite på La Prensa. Det rör på sig under ytan i Centralamerika. I går  var marken ostadig igen på Guatemalas Stillahavskust. Ett nytt kraftigt skalv på ca 7,5, följt av fyra efterskalv på mer än 4,0! Nyligen var det ochså en serie mindre skalv i nordöstra hörnet av Costa Rica. Nicaragua är inringat.
I Chile har det också förekommit mindre skalv. Pressar Stillahavsplattan på värre än vanligt?

Jag önskar att det ville lugna sig nu. Folken i de här regionerna har alldeles tillräckligt med problem från förut. Ingen har behov av större eller mindre katastrofer, tvärtom. Och rent egoistiskt tänkt: en stor jordbävning i trakten av Nicaragua skulle äventyra vår resa ...

Hasta luego.   Bengt-Eric

Nicaragua

Hola!
Här kommer mitt första försök.







M.v.h Marianne

Nu händer det ...

12.11. 2012 Datasalen. Nu blir vi presenterade för vår gemensamma blogg. Här skall vi försöka sammanfatta känslor, tankar och reflektioner. Men före det skall vi lära oss att använda den här platsen, skriva, infoga bild(er) m.m.

Det får räcka för denna gång. Vi ses.     Bengt-Eric

PS. Bilden är "lånad" från Internet. Det är en engångsföreteelse, för övningens skull.

hola, hola

Det är måndag och vi har igen en vecka med spanska framför oss. Men vi ska också sjunga. Vi ska öva sången volontärlinjen ska sjunga på skolans julfest i december. Sången heter Los peces en el rio. Den är mycket populär  i den spansktalande världen.

Min första blogg

Hej,
här kommer mitt första försök att blogga.

















En vacker bild, eller hur.

Här ser ni kartan över Nicaragua, hittar ni Esteli?


Tack så länge....
Ingmarie