Domingo

Sitter här i tankar, det behövs för studietakten har varit krävande, åtminstone för mig. Jag behöver tid till att stanna upp och reflektera över saker och ting, något som kommit med åldern och p.g.a. det jag upplevt tidigare i mitt liv.

 Nu har jag igen kastat mig ut i något som med all säkerhet kommer att förändra mig på flere sätt!

Jag vill inte längre rusa fram i livet, för att omgivningen kräver det eller för att jag själv tror att jag måste!

Jag duger som jag är och får jobba i den takt som passar mig, för då kommer jag bäst till min rätt.

Livet är för dyrbart att slösas bort på onödiga saker och relationer.

Jag vill ge den människa jag möter en chans att visa sitt sanna jag, för bakom varje fasad står en liten flicka eller pojke. Du kan tänka dig ett garnnystan som fått vara med om en hel del, det tar tid att nysta upp det och reda ut alla knutar, så beskriver jag ofta mitt jobb med barn. För det mesta går det snabbt att nysta, men ibland tar det längre tid och kräver tålamod att reda upp och nån enstaka gång får man ta till proffshjälp. Då är det som om saxen är enda alternativet, tyvärr kommer det att synas ett "ärr" efteråt men garnnystanet kan åter nystas och "växa"!

Så egentligen är det ingen skillnad om jag möter ett barn, yngling, vuxen eller åldring på min resa i Nicaragua och genom livet, bara storlekarna, knutarna och färgnyanserna varierar! Ser fram emot att få träffa många färgstarka  "garnnystan" på färden och kanske få vara med om någons "färgning" till den kulör den är ämnad till!

Helena