Besok hemifran

Hola!
Det har varit roliga intensiva veckor. Den 20 mars fick jag besokare hemifran, min man och min syster. Jag skulle aka ned till Managua for att möta dem, men eftersom de blev forsenade cirka 13 timmar med ombokningar av flyg och vantetider, sa akte jag direkt till Granada, dit vi skulle och vantade pa dem dar. Det blev en lang vantan, men till slut kl 15.30 anlande de trotta efter den langa resan.

Granada ar en mycket fin stad vid Nicaraguasjon, med vackra, val bibehallna byggnader, manga i kolonialstil.



Vart hotell var mycket trevligt och lag centralt, fran altanen sag vi vulkanen Mombacho.









Vi sag stadens sevardheter med hastdroska och till fots.

Vi gjorde en battur och at lunch pa en ö

Apa pa Monkeyisla

Skarvar i Nicaraguasjön

En annan dag var vi till Masaya med "chickenbus" dit och taxi hem. Den stora marknaden var ett myller av manniskor och en hetta med delikata dofter av frukt, kryddor och mindre delikata av kött och fisk. Vi var inte dar sa lange utan for till Artesanmarknaden, dar det var nastan folktomt, sa  vi kunde i lugn och ro ga runt standen, jag kom hem med tva nya blusar och en liten statyett av en indiankvinna.

En dag hyrde vi en taxi for en dag for 25 dollar och akte till vulkansjön Apoyo. Det var jattemysigt, varmt, klarblatt vatten och en liten servering.  Stallet hette Monkey Hut, men nagra apor fanns det inte dar.

Brant vag ned till lagunen

 De hyrde ocksa ut bungalows, hade kanoter och dykutrustning med syrgastuber for den som var intresserad av det. Vi badade dock bara och at en jattepizza innan vi akte tillbaka till Granada.







Palmsöndagen i Granada var en upplevelse för oss nordbor; bade pa morgonen och pa eftermiddagen gick folk i procession efter Jesus ridande (in i Jerusalem) pa en asna. Han foljdes av manniskor med palmblad.





Samma eftermiddag letade vi upp Sor Maria Romeros födelsehus. Tyvarr kom vi för sent, de hade stangt, men vi fick se huset utifran i alla fall.

Sor Mari sjalv

Huset dar Sor Maria foddes

Pa mandagen i stilla veckan akte vi till Estelí.
Fortsattning foljer .......

Ingmarie

Uppståndelsemorgon

Hola! Mucho gusto, amigos!

Cristo ha resucitado! 

Gloria al Padre, y al Hijo, y al Espíritus Santo, así como era en el principio, ahora y siempre, por los siglos de los siglos. Amen.

Det är en Kristus-staty som jag förundrat mej över. Jag har sett den i alla katolska kyrkor, men har inte riktigt förstått dess djupa innebörd. Jag kan se spikhålen i händerna och fötterna och förstår att detta är den Uppståndne Kristus. Han är förhärligad med gloria runt sitt huvud och hans hår är välkammat. Men det är en sak som jag tycker har varit lite felplacerat, det är Hans hjärta, som ligger utanför kroppen och ofta väldigt blodigt. Statyn är vacker att se på, men hjärtat...

Inte förrän idag förstod jag att Kristus kanske försöker säga: ” Se inte på mina prydliga kläder och mitt vackra hårsvall eller glorian som man gjort åt mej, utan se på mitt hjärta”. Det som Guds hjärta är fullt av, det talar också Hans mun... lyssna till Hans hjärta.

(Jag citerar framöver Max Lucado, Alla dagar nära)

Jag kan inte förstå det. Det kan jag verkligen inte. Varför dog Jesus på korset?

Ja, jag vet, jag vet. Jag har hört den officiella förklaringen. ” För att lagen måste uppfyllas.” ” För profetiornas skull.” Och det är rätt svar, Men det är något mer här. Något mycket kärleksfullt. Något som har med längtan att göra. Något personligt.

Vad är det?

Kan det vara att hans hjärta brast för alla dem som lyfter förtvivlande blickar mot en mörk himmel och ropar ” Varför?” på samma sätt? Kan det vara så att hans hjärta brast för alla med brustna hjärtan?

Jag kan se honom böja sig ner mot dem som har det svårt. Jag kan se hans ögon tåras... Han förstår, han som en gång också var ensam.

Vaya con Dios!

Tankar under stilla veckan

 TANKAR UNDER STILLA VECKAN

Det har varit stilla veckan på mera än ett sätt; jag har varit ledig från jobbet och sjuk. Mina lungor har inte gillat temperaturväxlingarna och barnen har frikostigt delat med sig av sina bobbor, så jag har tagit till det starkare artilleriet vad gäller min astmabehandling. Nu gäller cortisontabletter tills jag kan andas lättare igen. Tiden har varit behövlig för eftertanke, nu har jag varit här i 2 månader och det har varit många människomöten som kräver tid att smälta.
Tyvärr gör ledigheten att hemlängtan fartar i ordentligt, nu speciellt då det är påsk och familjen är långt borta. Påsken är annorlunda här, på flere sätt. Inga påskfjädrar, de enda fjädrar jag fått se är tuppens som fick sätta livet till idag, den blev min lunch...

I januari förberedde jag påskäggen till mina egna barn och deras respektive. Då jag laddade äggen försökte jag skriva ner de tankar jag skulle ha i framtiden efter 2 månader här i Nicaragua.
När jag berättade att det finns påskägg gömda där hemma kunde jag höra glädjen i mina barns röster...Man är någons barn så länge man lever...Känner ofta min mammas närhet, speciellt då jag sitter i skuggan under träden i min trädgård här i Estelí. Har ännu inte bestämt vem som skall få sockorna, men här går en uteliggare utan skor, kanske ullsockorna blir hans. Han vandrar runt på gatorna på dagarna med sin lilla egendom hoprullad i en kartong som till natten blir hans bädd. Just nu är nätterna kyliga här i Estelí. Han sitter inte och tigger som många andra, så det känns lätt att ge honom en slant till mat. Han bara är...i sin förtröstan att han skall få mat och hitta någonstans att sova.

Har redan bestämt mig vem som skall få mina kläder, de jag kan undvara. En gammal kvinna som står under sitt träd på morgnarna då jag går till mitt jobb, hon ser sjuk ut och hennes kläder är helt bedrövliga. Har kollat att min storlek borde passa henne, de är köpta på Drängstugans loppis och  här så de är mjuka och sköna att bära.
Har de senaste dagarna förundrat mig över hur mina steg styrts till vissa gator. Har träffat en äldre farbror som är cancersjuk och läkarna kan inget göra, han har valt att inte frysa och vill tillbringa sin sista tid här i värmen där pensionen räcker mycket längre. Vi har samtalat i timmar om livet...När man står inför det faktum att timglaset rinner ut och det ännu finns lite tid kvar att summera sitt liv kan det vara bra att dela sina tankar med någon helt utomstående, att det sen blev en finlandssvenska hade väl ingen av oss direkt anat.
Var det därför jag skulle på denna resa...den tanken slog mig då jag satt i katedralen på kvällen, skärtorsdagen...

Bilden är från Centro Sor Maria Romero. Via Dolorosa, Han gick smärtornas väg för vår skull...

Igår gick mina steg igen till en ny gata och där träffade jag min elev från Montissori-skolan. Vi blev alla överraskade och väldigt glada över att få se varandra igen!  Jag blev inbjuden i hemmet, mamman till sonen har jag blivit speciellt bekant med under de två veckor jag jobbat i skolan. Hon är väldigt ensam under veckorna då mannen jobbar i Managua, en verklighet som många kvinnor delar här i Estelí. Maken var nu hemma under påskledigheten, det gladde mig!
Just före hade jag gått förbi kanske den enda butiken som var öppen på denna långfredag och jag plötsligt fick ett infall att köpa godis, jag som inte saknat godis på 2 månader...nu kom godiset väl till pass, till barnens stora glädje!

Nu flyger gamarna över mitt huvud, för att kolla om jag fortfarande lever, så nu ska jag sluta mina funderingar för denna gång! Ryktet har nått dem att jag varit krasslig antar jag...
Varma påskhälsningar till er alla där hemma!
Var rädda om varandra!

Helena

Hur gor vi i fortsattningen?

Volontargruppen fran folkhogskolan i Nykarleby har kunnat overstyra en betyande del av de donationer som gjordes for Nicaragua fore avfarden fran Osterbotten.

En del insatser ar av den naturen att de ar en-gangs-atgarder. Andra kraver en fortsattning av nagot slag. Till dem hor flickan som behover glasgon for att overhuvudtaget kunna se. Synfelet kan korrigeras med en operation nar hon blir tretton ar. Fram till dess kommer nya glasogon att kravs regelbundet. Ett par av volontarerna har redan lovat att hjalpa till finansiellt och en forfragan har ocksa gatt till en organisation i Purmo om huruvida den kunde tanka sig att ta Allison, fyra ar nu, som ett "miniprojekt".

Ett motsvarande fall ar den lilla flickan med  en kroniskt hudsjukdom som kommer att krava vard livet ut. Hon ar sjunde barnet i en utfattig familj som snart far ett attonde barn. Tack vare volontarernas insats har flickan undersokts av lakare, diagnos har stallts och den medicinska varden inletts. Finansiell hjalp kommer att kravs i fortsattningen for att varden ska kunna fortga.

Volontargruppen och Proyecto Miriam har ingatt ett avtal som innebar att gruppen med 500 dollar bekostar tio kvinnors skolgang  for ett ar framat i Miriams skola. Kvinnorna far lara sig lasa och skriva men samtidigt vidtar Miriam åtgarder som syftar till att starka deras sjalvfortroende, gora dem medvetna om sina rattigheter och att de inte behover finna sig i familjevald och sexuellt utnyttajnde.

Pengarna betalas enligt Miriams onskemal ut i fyra rater, den forsta den 1 april. Kvitto ges for varje betalning. Miriam har kravt ett det finns en ansvarsperson i Finland for projektet. Mia Langnabba har utsetts till denna ansvarsperson. Miriam informerar om hur projektet framskrider ( kopia gar till Sonja Hellsten).
Det har ar alltsa ett projekt som pàgar ett ar och valet av de kvinnor som far komma med inleds genast.

Det kostar en liten summa att ga i Miriams skola, men alla har inte ens rad med det och det ar i den gruppen kvinnor fran 14 ar och uppat som man valjer de kvinnor som volontarerna bekostar ett ars skolgang for.
Eftersom projektet tar slut om ett ar ges nasta volontargrupp en mojlighet att fortsatta projektet om det visar sig utfalla val. Med tanke pa det goda rykte och de resultat Proyecto Miriam och dess skola och verksamhet kan visa upp finns alla forutsattningar for att det har forsta forsoket kommer att utfalla val.

Proyecto Miriam har en skola i Esteli for kvinnor pa sondagarna. I den kan man slutfora grundskolan om den blivit pa halft, lara sig lasa och skriva, sy, skonhetsvard, datorkunskap samt pyssel av olika slag.

Organisationen arbetar mot vald och sexuellt utnyttjande av barn och vuxna. Den arbetar med kvinnor men tar ocksa mannen i orat om det behovs. Den ger vid behov kvinnor psykolog- och juristhjalp. Miriam bedriver ocksa attitydfostran i skolor i Esteli.

Organisationen har bade fasta anstallda och frivilliga arbetare. De fast anstallda har i regel hog utbildning. Gemensamt for att alla som jobbar inom Miriam ar en stor hangivenhet for det arbete organisationen utfor. Miriam har som en samarbetspartner Svalorna i Sverige och har aven europeiska kontakter.

Sonja Hellsten
 

långfredagsmorgon

Hola! Mucho gusto, amigos!

Jag vaknade denna morgon av att ett barn grät. Ingen fanns till hands som tröstade. Efter en stund hörde jag högtalarljud med en sorgsen sångröst från kyrkan i den norra delen av staden. Det var långfredagsmorgon.

Jag gick genom gatorna och fram till kyrkan, där folk väntade på att snart få gå ut i prosession utmed gatorna. Omkring trehundra personer i alla åldrar deltog. Också idag vandrade vi med Kristusstatyn och påmindes om de fjorton tavlorna.

Tre sorgliga ord kommer till mej. Men de är viktiga. De står skrivna i vår trosbekännelse som ett faktum. Och vi slipper inte förbi dem. De är skrivna för oss.

Korsfästes....

dog...

och blev begraven.

Vaya con Dios!

skärtorsdag

Hola! Mucho gusto, amigos!

Jag gick in i katedralen idag. Den är öppen dagtid under de närmaste dagarna. Pelarna var klädda i vitt tyg, nu över påsken. Jag satte mej ner och tiden kom ifatt mej. Folk kom i sakta mak och gick. Det var ännu en dag till eftertanke och tillbedjan. Händer rörde vid Maria-gestalterna. Fötter stannade vid Jesus-statyn, händer rörde vid honom och röster suckade. I ena koret fanns bänkar där folk satt eller knäböjde och bad. Altaret var klätt i blommor.

Nu påmindes vi om Kristi sista vandring fram till döden på korset. Utmed väggarna i de katolska kyrkorna finns Kristi lidandes väg framställd på fjorton tavlor, händelser som för katolikerna är viktiga att minnas. Folk gick från tavla till tavla och bad en bön som anknöt till händelsen på tavlan. Jag fotograferade den första.

Matt 27:22 f.

Pilatus frågade.” Vad skall jag då göra med denne Jesus som kallas Messias?”

Alla svarade: ” Han skall korsfästas!”

Han frågade: ” Vad har han gjort för ont?” Men de ropade ännu högre: ” Han skall korsfästas!”

När Pilatus såg att ingenting hjälpte utan att oron bara blev värre, tog han vatten och sköljde sina händer inför folket och sade: ” Jag är oskyldig till den här mannens blod. Detta får bli er sak.”

Men hela folket ropade: ” Hans blod må komma över oss och våra barn.”

Då frigav han Barabbas, men Jesus lät han prygla och utelämnade honom sedan till att korsfästas.

Vaya con Dios!

några ögonblick från Miraflor....

Hola! Mucho gusto, amigos!

Det är skärtorsdag idag. Esteli har lugnat ner sig. Jag satt en stund i katedralen förrän jag sökte upp ett kaffeställe. Det är skönt på något sätt att få varva ner och försöka förstå, att nu är det Påsk, fast det är kring 30 grader.

Jag måste också passa på att göra inköp idag. Jag har nämligen lovat Claudia, Robertos fäsmö, att bjuda henne på traditionell finländsk mat. I morgon tänkte jag mej köttbullar med potatismos och helst med någon slags ”lingonsylt”. På lördagen blir det fisksoppa. Det är bara hon och jag som nu bor på Mocha Nana Café, eftersom Roberto är till England och hälsar på sina två döttrar. Jag föreslog för Claudia, att vi kunde göra mat tillsammans nu när alla barer är stängda, men hon påstod att jag nog inte skulle vilja äta den mat hon gör. Nåja, jag skall göra så gott jag kan. Hon verkar ju inte vara så kräsen.

Men i mina tankar finns ännu vår resa till Miraflor, som Bo-Erik berättat om. Viss är det ett helt annat liv där ute på landet. Här arbetar man mycket, men tempot är mänskligt tack vare värmen. Familjen på Posedo de Soñado bestod av fyra generationer som alla hjälptes åt. Männen slaktade fåret, som man grillade till middagen på kvällen o.s.v. Doña Corina skämtade friskt och gjorde stämningen trivsam. Här levde man utan lyx. Det fanns inte ens ett kylskåp, men allt fungerade. Elektricitet fanns i husen men spisarna och bakugnen eldades med ved. Vi var glada att vi valde dethär enkla boendet och fick varva ner inför Påsken. Maten var traditionell och mycket god.  Här är ännu några ögonblick som jag fångat i kameran.

vägen upp från busshållplatsen. en mäktig grönska mötte oss

griskultingar sprang nyfiket omkring på gårdsplanen

köket och matsalen, mittemot våra stugor

majs som soltorkas

nu blir det fika. kaffet är från gårdens egna buskar och rostas och mals efterhand

starkt och gott. gårdsfolket verkade lite förvånade över finländarnas kaffebegär

Matapalu, är ett stort träd med många stammar som kommer upp från roten. Stammarna kämpar inbördes och bildar märkliga formationer

kossorna betar ett slags "vassgräs"

Igera, heter den här växten. Fröna i frukterna rostas och mals som kaffe och har en positiv inverkan på matsmältningen och ämnesomsättningen. Bladen kan man också plocka och sätta under mössan. Det har en lugnande effekt och lindrar huvudvärk.

en törstig häst och törstiga ryttare

en av mina favoritbilder

familjens minsting fick alla hjärtan att smälta

Buen Semana Santa!

på koncert i katedralen

Hola! Mucho gusto, amigos!

På lördag kväll inför stilla veckan, Semana Santa, bjöds det på körsång och musik i katedralen, Virgen de Rosario. En stor del av volontärerna var bänkade tillsammans med församlingsmedlemmarna. Kvällen leddes av en lekman och den ena kören avlöste den andra under kvällens lopp. Tiden gick fort och plötsligt hade två och en halv timme runnit i väg.

När jag kom till mässan första gången här i Esteli blev jag överraskad av kyrkomusiken och sångerna. Det finns ingen orgel på läktaren, men istället en uppsättning akustiska gitarrer, basgitarr, trumma, marimba och dragspel. Sångerna påminde om lovsånger/andliga sånger, men mera taktfulla och medryckande. Kyrkokören, som mest bestod av unga människor, använde mikrofoner och det ekade högt i hela katedralen. Vilken sångglädje!

Också den här kvällen fick vi lyssna till en bred repertoar allt ifrån traditionell nicaraguansk kyrkomusik till körer som sjöng acapella. Vi förstod ju inte alltid texterna men de var riktade till El Señor. Vi var glada och tackamma att vi hade möjlighet att närvara denna kväll. Detta var någonting helt nytt för oss blev till ett oförglömligt minne.

kyrkokören i bänkarna och bakom musikanterna

dirigenten spelade skickligt på marimban

en grupp barn i änglavingar gjorde rörelser till musiken

också elgitarrer, synt och trummor användes

körer med flera män var vanliga under kvällen

acapellakören fyllde kyrkvalven med hymner

när kvällen var slut åkte glada körsångare hemåt...

.. i slaktbilen

Hasta pronto!

Katastrof'?

Min kara hustru brukar saga att jag ar en katastrofgubbe. Tydligen tycker hon att jag manga ganger ar for pessimistisk. Har bortifran haller jag ett oga pa det lurande ekonomiska sammanbrottet i Europa, men det finns ocksa orosmoln har pa sidan.
Sedan mer an en vecka ar det oroligt i den nicaraguanska jordskorpan. Den ar som bekant ganska tunn. Nu har det varit standiga smaskalv i den aktiva zonen langs stillahavskusten, och i gar utfardades Tsunamivarning! Det tolkar jag som att experterna borjar tro pa ett storre skalv, kanske under havsbottnen. Ma det atminstone inte intraffa nu under pasken. Nu ar stranderna fullsmockade med folk som skulle ga at om vagen kom.
Tur for mig att Estelí ligger hogt och langt fran havet och fran jordbavningszonen. Jag behover inte ha en liten vaska packad och vara beredd att rusa ut ur huset vilken tid  pa dygnet som helst

Ha en Glad Pask, halsar Bengt-Eric.

ÖVERNATTNING I MIRAFLOR

Hola Los Amigos

Vi har varit till Posada La Soñada de Doña Corina. Hennes wärdshus finns uppe bland bergen norr om Esteli. Hela naturreservatet heter Miraflor och är privatägt. Vi tog en lokalbus 27km, det var uppförsbacke mest hela vägen så efter 2 timmar steg vi av.

Här är det ekologiskt som gäller, om man vill duscha så pumpas vattnet ur brunnen här

Mamman till kultingarna som sprang omkring

Våra damers härbärge

När vi kom fram fick vi frukost, tortilla med en inrullad banan och äggröra. Kaffet smakade fantastiskt. Efteråt satte vi baddräkten i ryggsäcken och började följa vår guide.

Här har vi hittat kolibrierna, hittar ni dem?

Vår kompetenta guide Luis, han svarade på våra frågor o hade alltid ett litet skämt på lager

Vårt mål var vattenfallet men o vad långt o hett det var dit. Till sist så svängde vi av från vägen och gick genom en kohage med oxar. När vi kom fram ville familjen som bor där ha 10 cordoba för ett dopp.

Dammen var inte stor men kall och skön.

Sen hade vissa damer beställt en häst för uppförsbacken hem.

När vi kom tillbaka fick vi lunch, sällan har lunchen smakat så gott. Guiden hade reserverat hela dagen för oss så han frågade vart vi ville gå sen. Det blev en tur genom djungeln.

Tarzans lianer finns på riktigt

Blommorna hemma växer sig enorma här

Träden kan man gott bo inuti

När vi kom tillbaka satt vi bara eller låg i hängmattorna och väntade på middagen. Alla var mer eller mindre helt slut efter dagens vandring i hettan. Middagen bestod av grillat får eller get

Mörkret faller snabbt.

Senare fick vi ett fantastiskt skådespel med blixtar över himlavalvet

Efter en natt med vindbyar som slet upp dörrar vaknade vi till en kylig morgon. Våra värdar hade redan bakat bröd åt oss till frukost. Därefter blev det en ny promenad med oväntade händelser.

Morgonen var kylig nu behövdes våra tröjor

Den här skulle jag inte vilja ha under skjortan

Vi var glada att huvudet fattades

En man på vandring över landskapet

Här är det  tröskning av frijoles som gäller

Sen vi återvänt var det lunch på gång och efter en titt i köket gav vi oss iväg hemåt mot Esteli.

Köket som hade sina intyg över renligheten väl synlig

Det fanns till och med björnbär

Nöjda turister väntar på bussen

Här kommer den till sist segande uppför backen

Nöjda och glada kom vi fram till Esteli före mörkrets inbrott. På kvällen fick jag ett samtal, ska vi far till Stillahavskusten på torsdag, ja varför inte`.

Hasta Pronto