Uppståndelsemorgon

Hola! Mucho gusto, amigos!

Cristo ha resucitado! 

Gloria al Padre, y al Hijo, y al Espíritus Santo, así como era en el principio, ahora y siempre, por los siglos de los siglos. Amen.

Det är en Kristus-staty som jag förundrat mej över. Jag har sett den i alla katolska kyrkor, men har inte riktigt förstått dess djupa innebörd. Jag kan se spikhålen i händerna och fötterna och förstår att detta är den Uppståndne Kristus. Han är förhärligad med gloria runt sitt huvud och hans hår är välkammat. Men det är en sak som jag tycker har varit lite felplacerat, det är Hans hjärta, som ligger utanför kroppen och ofta väldigt blodigt. Statyn är vacker att se på, men hjärtat...

Inte förrän idag förstod jag att Kristus kanske försöker säga: ” Se inte på mina prydliga kläder och mitt vackra hårsvall eller glorian som man gjort åt mej, utan se på mitt hjärta”. Det som Guds hjärta är fullt av, det talar också Hans mun... lyssna till Hans hjärta.

(Jag citerar framöver Max Lucado, Alla dagar nära)

Jag kan inte förstå det. Det kan jag verkligen inte. Varför dog Jesus på korset?

Ja, jag vet, jag vet. Jag har hört den officiella förklaringen. ” För att lagen måste uppfyllas.” ” För profetiornas skull.” Och det är rätt svar, Men det är något mer här. Något mycket kärleksfullt. Något som har med längtan att göra. Något personligt.

Vad är det?

Kan det vara att hans hjärta brast för alla dem som lyfter förtvivlande blickar mot en mörk himmel och ropar ” Varför?” på samma sätt? Kan det vara så att hans hjärta brast för alla med brustna hjärtan?

Jag kan se honom böja sig ner mot dem som har det svårt. Jag kan se hans ögon tåras... Han förstår, han som en gång också var ensam.

Vaya con Dios!