vi blickar framåt på Mocha Nana Café...

Hola! Mucho gusto, amigos!

När man såg på menyn inför fredags kvällen måste jag säga att förväntningarna var ganska höga. Mina vänner i Madheaviers skulle bjuda på klassiker och då är det högklassigt. Tyvärr kom de inte. Javier hade fått ont i halsen och fick inget ordentligt ljud ur sig. Istället dök det upp en annan grupp, Amayal,också det helt okända musiker, för oss, från orten. Det tog en tid innan de kom igång, eftersom de väntade på den andra gitarristen.

kvällens musiker bjöd på latinamerikanskt

Kanske det berodde på förväntningarna denna kväll som Amayal inte riktigt föll mej i smaken. Musikerna var bra, men kanske inte riktigt så samspelta som tidigare grupper jag hört, kanske också för många instrument med tanke på spelplatsen. Dessutom tror jag att ljudinställningen inte var den bästa. Sångarna drunknade i instrumentljudet och det lät inte bra. Men en eloge till gruppen som kunde hoppa in sådär fem före. 

Nej, det blev inget sprätt i benen av någon anledning denna kväll och det var inte bara jag, Helena och Hanna som gav upp innan första pausen. Det var nog flera som hade förväntat sig att få höra Madheaviers, men sånt händer. Vi får hoppas på tillfrisknande och ett återhörande.

Nåja, det var bra att komma i säng tidigare även om musiken höll på en tid till. Jag somnade i alla fall.

Följande dag väntade oss nämligen ett nytt äventyr. Vi skulle resa till Stilla havet, Los Peñitas, och Leon, men det var vid havet vi skulle övernatta. En otrolig resa som jag skall berätta om nästa gång, men så mycket kan jag säga, att jag har kysst Stilla havet och det var mycket salt.

Välkommen till Stilla havet!

Hasta pronto!