Granada

Hola! Mucho gusto, amigos!

Granada. -”en stad med charm, full av hemligheter. Du fångade mej helt”.

Det var nästan som att kliva tillbaka i tiden när vi anlände med buss till Granada. Vi startade rätt tidigt från Esteli och bytte buss i ett stökigt Managua. Glada att snabbt bli av med den staden fortsatte vi via Masaya och vidare mot sydost.

Vi hade en liten bit att gå och gjorde en den omvägar innan vi hittade rätt gata. Det var hett, närmare 40 grader, men vi har lärt oss att vandra på skuggsidan av gatan. Det går helt automatiskt. Svetten bara trängde ut och kaffetanden värkte. Den här staden var ren och hade ett hjärta som slog med gamla koloniala slag. Trafiken var också dubbelt mindre än i Esteli. Här körde man tydligen turister med hästdroskor och vi beslöt att ta en tur runt staden på eftermiddagen, för att få en helhetsbild. La Pérgola hette vårt hotell och var mycket mer än vi förväntade oss för 50 UsD, dubbelrum (inkl. frukost). Men hur har staden kunnat leva upp igen efter sina många bataljer och dessutom andas detta lugn?

kolonialstaden

med eleganta hus

den äldsta marknadsplatsen, numera park

vackra fasader

på den här gatan bor vi men en bit bortom katedralen

Granada har en vacker park och en stor gågata med uteserveringar

parken där droskorna väntar

vårt hotell

Katedralen i bakgrunden

terassen utanför vårt rum på andra våningen

Våra eleganta dragare

Vulkanen Mombacho

Granada grundades omkring den 21 april 1524 av kaptenen Francisco Hernándes de Córdoba. León och Granada bråkar om vilken av städerna är äldst, men det må vara det samma. Det syns att de är tvillingar. Men Granada växte ganska snabbt, tack vare sin position och förbindelse med Atlanten via floden San Juan, till en stad med bra handelsförbindelser och bra ekonomi. Det räckte inte länge innan den nyheten nådde de engelska sjörövarna Edvard Davis och Henry Morgan, som hade bosatt sig på Jamaica. Jamaica hade de tagit av spanjorerna.

Henry Morgan

De kom seglande upp efter San Juan och överraskade Granada tidigt på morgonen den 29 juni 1665. Klockan 02:00 landsteg en grupp på omkring 40 män och rånade kyrkor och hem innan de försvann till Las Isletas. Ett annat sjörövargäng under ledning av Gallarillo kom samma väg år 1670. Efter att ha förstört fortet vid San Carlos plundrade även de Granada och tog män och kvinnor som pant.

Men detta var inte slutet på piratattackerna. År 1685 kom ett stort gäng, men då från Stilla havs sidan. 345 brittiska och franska pirater landsteg och de nedgjorde enkelt det svaga motståndet. Gänget leddes av den franske piraten William Dampier. Men nu hade folket i Granada blivit på något sätt förvarnade och gömt alla värdeföremål på ön Isla Zapatera, i Nicaraguasjön. Men i gengäld brände piraterna Iglesia San Francisco och 18 stora hus innan de stack iväg. 

Iglesia San Francisco

 

Granada brann ännu under frihetskriget åren 1811-12 och säger du namnet William Walker, skakar stadsborna på huvudet. Han tände också på staden. Vidare får vi inte glömma det blodiga inbördeskriget, bomberna och kulhålen.

Men Granada har överlevt och rest sig ur askan och folkets kärlek till staden är påtaglig. Jag är imponerad.

Sådana tankar får jag nu inledningsvis här i staden. Och det kan bero på att jag bor alldeles på den gata där historien tar tag i en....på gatan där rövarna drog fram.

Hasta pronto!