bara några tankar...

Hola! Mucho gusto, amigos!

Ingen människa i världen, tror jag, har undgått meddelandet om Hugo Chávez död. Det är inte bara politiker i västvärlden som har hållit andan. Också nicaraguanerna överlag har varit oroliga, speciellt över vart bränslepriset är på väg. En gallon diesel kostar redan omkring en euro. Jag förstår inte hur någon har råd att köra bil. Men så har Venezuela investerat rätt mycket i det här landet och verkar som en slags motor i ekonomin i övrigt. Också stora lån från Venezuela tynger Nicaragua. Hur skall det gå?

I dagspressen är varje ord vägd på våg. Minst två tre sidor har ägnats åt kommendanten varje dag. De fyra största köttexportörerna hade ställt ut en kondoleans till Chávez minne och enligt fredagens notis hade över 3,7 miljoner kondolerat. Det senaste, som fick mej att rygga till, är balsameringen av kroppen. Detta för att visa yttersta vördnad. En utförlig redogörelse i ord och bild visades i lördagens tidning.

Vi människor har lätt att göra oss avgudar, stora eller små, och de behöver nödvändigtvis inte finnas inom vitringlas. Jag stötte på ett bibelord som jag tror jag inte hört någon utläggning över. Det är ett Ord som är mycket märkligt, men som kanske kan tillämpas i detta sammanhang. Det är från Matteus 21:18-20(läs även fortsättningen).

När han tidigt på morgonen var på väg tillbaka till staden, blev han hungrig.

Han fick då se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men hittade ingenting annat än blad. Då sade han till det: ”Aldrig någonsin skall du bära frukt ”. Och med en gång vissnade trädet.

Lärjungarna häpnade och sade:” Hur kunde fikonträdet vissna så tvärt?”

Bön: Gud håll du din hand över Venezuelas folk och fräls oss alla ifrån ondo. Gloria al Padre, y al Hijo, y al Espíritus Santo, así como era en el principio, ahora y siempre, por los siglos de los siglos. Amen.

Hasta pronto