efter halva tiden i Esteli.

Har kommer antligen lite livstecken fran mej, Linda. Jag far tydligen ocksa representera Hanna och Mia eftersom det inte syns ett enda inlagg fran dem hittills :)

Jag lever och mar bra, trivs bra pa jobbet och i vardagen men ser framemot imorgon eftermiddag da jag borjar min 12 dagar langa paskledighet. Jag har sedan vi kom till Esteli arbetat pa centret Sor Maria Romero, inte pa skolsidan som de andra utan jag hjalper till med flickorna som bor in i veckorna pa centret. Det ar en grupp pa 10 stycken flickor mellan 6 och 11 ar som kommer fran fattiga, svara hemforhallanden och bor darfor pa centret tillsammans med de 3 nunnorna. Flickorna ar pa centret pa formiddagarna och efter lunchen far de nagra timmar till de olika skolorna som de gar i fore de atervander pa sena eftermiddagen. Det betyder att mina arbetsdagar borjar kvart fore 8 och slutar efter att flickorna atit lunch, 11.30.

Min huvudsakliga uppgift ar att hjalpa flickorna med sina laxor, vissa av dem har las och skrivsvarigheter och oftast ar klassrummet smatt kaotiskt och koncentrationen ar inte den basta. Flickorna ar valdigt hogljudda, valdsamma a gralar mycket. Trots allt detta skrattar vi mycket, tycker om att kramas och for det mesta trivs vi bra med varandra! I borjan var det forstas svart for mej att anpassas till en helt ny kultur och det sattet som de behandlar varandra och oss vuxna. Det storsta som jag lart mig ar utan tvekan en helt ny niva av talamod. Att strunta i harda slag mot mig, fula ord och olydnad ar inte det lattaste men jag ser anda framsteg och att flickorna borjar visa respekt nu nar vi lart kanna varandra. Spanskan borjar ocksa flyta battre hela tiden, nu sapass sa att jag tanker inte langre pa att jag pratar spanska med flickorna. De tycker om att lara mig nya ord och bara jag orkar koncentrera mig pa deras supersnabba otydliga dialoger sa vaxer mitt ordforrad med stormsteg.

Den har veckan har vi fatt kanna pa annu varmare temperaturer an tidigare, har inga siffror men gissar pa 35 grader. En ordentligt kall dusch (finns inget varmt vatten) efter lunchen ar det enda som hjalper mot hettan. Och sa dricker vi ju litersvis med vatten forstas. Nan enstaka natt har jag frysit trots tjockt tacke, men vid det har laget e de endast skont att frysa ibland :)

Pa kvallarna gar det att borja rora sig igen, och da brukar jag ta taxin till Hanna och Mias eller promenera till ett cyber dar jag far anvanda datorn och Skype. Manga kvallar ar vi ocksa pa vart favoritcafe och ater nagot gott eller dricker milkshakes. Veckorna rusar ivag och efter paskledigheten kommer jag bara att vara i jobb tva och en halv vecka fore vi far hela klassen till havet pa en veckas solsemester. Darifran far vi direkt till flygfaltet och efter tva dygn ungefar kommer vi hem till Finland!

Nu for tillfallet vantar jag mest pa min man Samuel som borde anlanda till Managua imorgon kvall, han ska vara har nastan tva veckor. Tyvarr har de lovat Lufthansa strejk imorgon och hans flyg blev installt sa jag vantar nervost pa att hora hur de kommer att boka om hans tre olika flygturer. Nu ligger han och sover pa Helsingfors flygfaltet men senare ikvall borde jag fa veta nar han vantas anlanda. Efter tva manader ifran varandra ska det bli roligt att aterforenas och jag ser framemot att visa honom allt har i Esteli och Nicaragua. Pa mandag far vi, Hanna och Mia soderut till Laguna de Apoyo dar vi har hyrt ett fint hus med utsikt over lagunen, tre natter ska vi bo dar och njuta av sol, privat pool, att fa laga egen mat och bara chilla :)

Nu blir det har inlagget snart en roman sa jag ska avsluta. Tyvarr har jag inga fina bilder att bifoga men det har ni redan fatt se manga av i tidigare inlagg :) ¡Adios, mis amigos en Finlandia!