Tid och pengar

Tid fascinerar mig. Tid är fullt mätbar både i år och sekunder. Men samtidigt är det något ogripbart över den. Den bara flyter på vad som än händer i världen. Den är som en mäktig flod som ingen kan dämma upp.

Hur är det då möjligt att vi på det individuella planet kan ha så olika mängd tid att disponera? Jag menar, en del har absolut ingen tid, säger de. Andra säger lika tvärsäkert att de har tid, till och med mycket tid. Jag tycker mig se att det finns ett samband mellan tid och pengar: De som har pengar har inte tid, och tvärtom.

Det här gäller i vår rika del av världen. På andra håll, där pengar är en bristvara, kan man bättre ta vara på den rikedom som tillgången till tid utgör. Där har man tid med varandra och hjälper varandra efter förmåga. Där skulle det aldrig kunna hända att en granne ligger död i sin bostad en månad, eller tre, eller till och med i sex månader, utan att någon saknar honom. Det händer då och då här i Finland.

Missförstå mig rätt! Jag vill inte alls glorifiera fattigdomen. Det är inte acceptabelt att människor skall gå hungriga för att de inte kan köpa sig mat. Det är inte acceptabelt att inte ha tak över huvudet och en säng då det blir kväll. O.s.v.  Klyftan mellan den köp-slit-slängmentalitet som är förhärskande här och livsstilen i fattiga länder är avgrundsdjup. Tyvärr.

Om någon månad är jag på väg till ett land där pengar är en bristvara för de flesta. Jag hoppas att jag skall lära mig vad som är livskvalitet där, då det inte finns möjlighet att köpa en massa saker. Och att det sedan skall bli möjligt att implementera något av den kunskapen här i Finland.

Hasta luego        Bengt-Eric