Tid fascinerar mig. Tid är fullt mätbar både i år och
sekunder. Men samtidigt är det något ogripbart över den. Den bara flyter på vad
som än händer i världen. Den är som en mäktig flod som ingen kan dämma upp.
Hur är det då möjligt att vi på det individuella
planet kan ha så olika mängd tid att disponera? Jag menar, en del har absolut
ingen tid, säger de. Andra säger lika tvärsäkert att de har tid, till och med
mycket tid. Jag tycker mig se att det finns ett samband mellan tid och pengar:
De som har pengar har inte tid, och tvärtom.
Det här gäller i vår rika del av världen. På andra
håll, där pengar är en bristvara, kan man bättre ta vara på den rikedom som
tillgången till tid utgör. Där har man tid med varandra och hjälper varandra
efter förmåga. Där skulle det aldrig kunna hända att en granne ligger död i sin
bostad en månad, eller tre, eller till och med i sex månader, utan att någon
saknar honom. Det händer då och då här i Finland.
Missförstå mig rätt! Jag vill inte alls glorifiera fattigdomen. Det är
inte acceptabelt att människor skall gå hungriga för att de inte kan köpa sig
mat. Det är inte acceptabelt att inte ha tak över huvudet och en säng då det
blir kväll. O.s.v. Klyftan mellan den
köp-slit-slängmentalitet som är förhärskande här och livsstilen i fattiga
länder är avgrundsdjup. Tyvärr.
Om någon månad är jag på väg till ett land där pengar
är en bristvara för de flesta. Jag hoppas att jag skall lära mig vad som är
livskvalitet där, då det inte finns möjlighet att köpa en massa saker. Och att
det sedan skall bli möjligt att implementera något av den kunskapen här i
Finland.
Hasta luego
Bengt-Eric
Hej!
SvaraRaderaKul att texten börjar löpa på bloggen!
camilla
Hej Camilla vi övar på att skriva kommentar!
Radera/ Linda