måndag 11 februari 2013

El Salto de la Estanzuela

Hola! Mucho gusto, amigos!

Jag besökte idag ett av Nicaraguas kanske vackraste vattenfall, El Salto de la Estanzuela, som också Gustavo Bucardo besjunger ( http://www.youtube.com/watch?v=OrjoQfieU6I ). Vägen till vattenfallet började där vår karta tog slut, så vi gick lite fel. Till slut kom vi underfund med att den dammiga vägen började alldeles intill sjukhuset. Vi kom nu in i en mer lantlig miljö med kossor och grödor och ett böljande landskap varvat med en hel del lövskog. Guideboken talade om blandskog av tall och ek. Inget som jag kände till. Men en del träd har börjat blomma i gult, orange och blått.

en dammig väg på ca 5 km leder till vattenfallet
välgödda kor utmed vägen
Vi hade en c 5 km marsch framför oss och var förberedda på en het vandring. Plötsligt körde en pickup förbi och några killar på flaket hojtar om vi vill sitta på. De var ju redan 6 personer där, så alltid finns det plats för två till.




Fjädringen tog nästan i bottnen på den ojämna vägen. Vi var lyckliga. Jag förstod först att de skulle till samma ställe men det visade sig senare att de skulle ännu vidare. Bilen stannade vid grinden till la Estanzuela, vi hoppade av och tackade för oss och gav chauffören några córdoba. En dam kom fram och öppnade grinden och ville ha 20 córdoba för simturen, vilket vi gärna gav. Hon gav oss samtidigt goda råd om att inte bada samtidigt utan vakta det som vi har med oss och det gick också någon typ av buss kvart i fyra åt Esteli hållet.

på andra sidan dalen blommade några träd i orange. tyvärr är dagsljuset för klart

betesmark för djuren


Efter två timmar och en härlig simtur i det svalkande vattnet, var vi uppe vid vägen på nytt. På andra sidan vägen fanns en skulptör som gjorde bruksföremål och konstverk av natursten från trakten. Han släpade hem mindre block som han bearbetade med hacka, fil och sandpapper. Mycket sevärt. (klicka på bilderna för förstoring)

efter en ganska brant klättring nedåt kom vi ner till simplatsen nedanför vattenfallet

El Salto de la Estanzuela, över 30 meters fall

vattnet var svalkande. det gick också att simma bakom vattenkaskaden

efter vattenfallet leds vattnet vidare i den nu halvtorra älvfåran. Det är torrperiod nu.


Väl ute på vägen igen startade en liten transportbil med täckt flak. En av de två männen ropade till om vi skulle till Esteli, vi fick gärna åka med, påstod han utan att ha frågat chauffören. Efter att ha skakat hand med Orlando från Costa Rika var det bara att hoppa i hytten. De andra två männen kröp in i det täckta flaket och försvann. Här bjuds gästerna på den bästa platserna, vilken omtanke och gästvänlighet! Orlando körde oss ända till centrum. Under resan fick vi utrett hur livet var i Costa Rica, om att han nuförtiden var singel och att han tvärtemot oss uppfattade Nicaragua som ganska riskabelt, dock inte som Honduras och Guatemala. Sedan har de absolut ingen trafikkultur här i landet, påstod han, och visade samtidigt på hur bilarna körde i zikzak utmad gatorna och stannade när och var som helst. Men Costa Rica var lugnt, tillade O, men fullt av turister på stränderna.
Han ville inte ens ha betalt för resan men två dollar ville vi avvara och det fick han. Han gav oss dessutom sin telefonnummer ifall vi behövde en åktur någon annan gång.
Hatten av för Orlando och vi önskar honom goda arbetsmöjligheter och allt gott framöver.

Hasta pronto !


3 kommentarer:

  1. Ni har verkligen fått kontakt med lokalbefolkningen! Vänliga och språksamma verkar de också vara.

    SvaraRadera
  2. braa, tiid ska ni fara fleir gang...

    SvaraRadera
  3. Härligt, dit vill jag! Görel

    SvaraRadera