Hola! Mucho gusto, amigos!
Jag besökte idag ett av
Nicaraguas kanske vackraste vattenfall, El
Salto de la Estanzuela,
som också Gustavo Bucardo besjunger (
http://www.youtube.com/watch?v=OrjoQfieU6I
). Vägen till vattenfallet började där vår karta tog slut, så
vi gick lite fel. Till slut kom vi underfund med att den dammiga
vägen började alldeles intill sjukhuset. Vi kom nu in i en mer
lantlig miljö med kossor och grödor och ett böljande landskap
varvat med en hel del lövskog. Guideboken talade om blandskog av
tall och ek. Inget som jag kände till. Men en del träd har börjat
blomma i gult, orange och blått.
en dammig väg på ca 5 km leder till vattenfallet |
välgödda kor utmed vägen |
Vi hade en c 5 km marsch framför oss och var förberedda
på en het vandring. Plötsligt körde en pickup förbi och några
killar på flaket hojtar om vi vill sitta på. De var ju redan 6
personer där, så alltid finns det plats för två till.
Fjädringen tog nästan i bottnen på den ojämna vägen.
Vi var lyckliga. Jag förstod först att de skulle till samma ställe
men det visade sig senare att de skulle ännu vidare. Bilen stannade
vid grinden till la Estanzuela, vi hoppade av och tackade för oss
och gav chauffören några córdoba. En dam kom fram och öppnade
grinden och ville ha 20 córdoba för simturen, vilket vi gärna gav.
Hon gav oss samtidigt goda råd om att inte bada samtidigt utan vakta
det som vi har med oss och det gick också någon typ av buss kvart i
fyra åt Esteli hållet.
på andra sidan dalen blommade några träd i orange. tyvärr är dagsljuset för klart |
betesmark för djuren |
Efter två timmar och en härlig simtur i det svalkande
vattnet, var vi uppe vid vägen på nytt. På andra sidan vägen
fanns en skulptör som gjorde bruksföremål och konstverk av natursten
från trakten. Han släpade hem mindre block som han bearbetade med
hacka, fil och sandpapper. Mycket sevärt. (klicka på bilderna för förstoring)
efter en ganska brant klättring nedåt kom vi ner till simplatsen nedanför vattenfallet |
El Salto de la Estanzuela, över 30 meters fall |
vattnet var svalkande. det gick också att simma bakom vattenkaskaden |
efter vattenfallet leds vattnet vidare i den nu halvtorra älvfåran. Det är torrperiod nu. |
Väl
ute på vägen igen startade en liten transportbil med täckt flak.
En av de två männen ropade till om vi skulle till Esteli, vi fick
gärna åka med, påstod han utan att ha frågat chauffören. Efter
att ha skakat hand med Orlando från Costa Rika var det bara att
hoppa i hytten. De andra två männen kröp in i det täckta flaket
och försvann. Här bjuds gästerna på den bästa platserna, vilken
omtanke och gästvänlighet! Orlando körde oss ända till centrum.
Under resan fick vi utrett hur livet var i Costa Rica, om att han
nuförtiden var singel och att han tvärtemot oss uppfattade
Nicaragua som ganska riskabelt, dock inte som Honduras och Guatemala.
Sedan har de absolut ingen trafikkultur här i landet, påstod han,
och visade samtidigt på hur bilarna körde i zikzak utmad gatorna
och stannade när och var som helst. Men Costa Rica var lugnt, tillade O, men
fullt av turister på stränderna.
Han ville inte ens ha betalt för resan men två dollar
ville vi avvara och det fick han. Han gav oss dessutom sin
telefonnummer ifall vi behövde en åktur någon annan gång.
Hatten av för Orlando och vi önskar honom goda
arbetsmöjligheter och allt gott framöver.
Hasta pronto !
Ni har verkligen fått kontakt med lokalbefolkningen! Vänliga och språksamma verkar de också vara.
SvaraRaderabraa, tiid ska ni fara fleir gang...
SvaraRaderaHärligt, dit vill jag! Görel
SvaraRadera