Ernesto gör succé....

Hola! Mucho gusto, amigos!

Det är Vändagen idag. Också här i Nicaragua är det San Valentino. Araceli och Marisol önskade mej en ”glad Valentin” när jag kom hem från förskolan idag. Det är en ganska viktig dag här – muy importante por la amor. Jag sa att vi firar dagen också i Finland. Men lite om dagen i övrigt.

Vi anlände redan lite före halv 8 i morse till vår förskola. Petróna var på plats och öppnade grinden. Siv påpekade om skräpet på gatan och Petróna förstod genast och gav oss några soppåsar. Vi plockad 4-5 plastpåsar med skräp och satte dem i en en annan större hop invid gatan. Vi såg på vägen hit, att folk hade satt ut sina soppåsar utmed gator och vägar. Det var tydligen den stora sophämtardagen idag. Siv hade också observerat i någon tidning om en kampanj, som också engagerade volontärer, om att städa upp Nicaragua. Gatan utanför var nu någorlunda städad också området intill skolbyggnaden. Barnen började anlända. Somliga hade fått en slickepinne som de tog fram, tog av pappret, och kastade pappret på marken......

Nu kom också Maxíma de Socorro, min lärarinna, och ställde upp sina barn enligt längden. Inne i klassrummet sjöng vi först en glad välkomstsång, bad en bön om beskydd i skolan och för alla där hemma. Sedan visade Maxíma hur vi skulle hålla handen och högra armen i honnör över bröstkorgen och så sjöng vi nationalsången. Allt dethär hör till morgonrutinerna. Sedan övade vi upp motoriken med olika rörelser. Sedan kände vi oss mer alerta. Maxíma gick ut på ett ärende och lämnade oss. Där satt jag nu med alla barnen som tittade förväntansfullt på mej och funderade intensivt på vad jag skulle ta mej till. Jag kom på att jag kunde gå till tavlan och teckna ett nytt djur, denna gång ett får, och låta dem gissa. Men jag kom bara halvvägs innan de visste. Flera djur kom jag inte på just nu. Då kom jag ihåg att jag hade Ernesto (se närbild i tidigare blogginlägg) med i ryggsäcken. Ernesto gjorde succé. Han behövde inte ta många steg innan barnen ropade: un caballo, un caballo!

Ernesto gör entré

Maxíma var lite skakig på hand men ok

Så kom också Maxíma in och Ernesto charmade henne genast. Han presenterade sig som cirkushästen och visade för dem några konster. Först ville han visa att han kunde räkna genom att slå med hovarna. Barnen räknade med och kunde redan räkna till tjugo. Sedan ville han visa hur han kunde hoppa över en hög pall, naturligtvis klarade han inte av det första gången men galant den andra, även om han landade med benen hopringlade under sig. Otra ves, orta ves och han gjorde med förtjusning några hopp till, tills det var dags för dem att avpotrettera honom i sina häften. Jag fick rita en 7-8 hästar, sen var Ernesto trött och gick till vila i sin plastpåse. Men lovade att återkomma imorgon. Kanske för att dansa salsa, som är hans stora intresse.

Det visade sig att handdockorna och de andra personligheterna som vi skapade med Gunilla på skolan också fungerade här. Jag vet inte om lärarna här är vana med dehär enkla hjälpmedlen i sin undervisning och förstår vidden. Ernesto kan i alla fall konsten att göra folk glada. Det är hans uppgift.

Hasta pronto!