Hola! Mucho gusto, amigos!
Äntligen fick Siv och jag
någon form av ordning på vardagen. Vi började jobba på
förskolan,Oscar Arnulfo Romero idag, nära Natsa-fabriken
(cigarr). Vi var tidigt i farten, beräknade en knapp halvtimmes
promenadväg och var framme kvart i 7. Vi fick vänta en halvtimme
innan föreståndarinnan profesora Petrona Galeano Herrera. Vi tog
fram sopkvastar och golvmoppar och körde över alla golvytor. Mot
åttatiden började barnen strömma till, så också profesora Maxíma
del Socorro. Jag fick bekanta mej med hennes klass.
utegården |
på baksidan finns ett utetak med cementgolv, där man kan utöva någon aktivitet |
här är skolbyggnaden med tre lärare, tre klassrum och ca 90 barn i åldern 3-5 år. |
Barnen var 3-5 år och det
var en stor dag för oss alla, det var vår första skoldag. Jag satt
också snällt på en liten stol i raden med de andra barnen. Somliga
hade en prydlig skoluniform med vit blus, mörkblå kjol, byxor och
svarta skor, flickorna ännu vita strumpor (traditionell uniform här
i Nicaragua). Men alla hade inte råd med det. Bredvid mej hade jag
två gossar i 4-5 års åldern som ivrigt visade mej sina nya skor,
sin ryggsäck, sitt häfte och penna, suddgummi och pennvässare. Det
skulle tydligen alla ha råd till. Mitt i allt drog Enrico, närmast
mej, fram en stor ren näsduk och blåste ur sig en loska, som han
visade åt mej med lycklig min. Han kunde och han träffade rätt. Sedan
vek han prydligt ihop näsduken och lade den tillbaka i väskan medan
kompisen också drog fram sin och använde den mest som huvudduk.
Näsduk är viktig att ha med.
här är mina klasskompisar i förskolan |
Inskrivningen tog sin tid
och innan alla hade sagt sina namn var det dags att ta fram
matsäcken, kex och saft. Två av de 31 barnen i klassen grät mer
eller mindre hela tiden och längtade efter sin mamma, bara maten
tystade ner dem en liten stund. Få se om de vågar komma i morgon.
Nej, det är inte lätt att vara borta från mamma första gången.
Sedan sjöng vi några rörelsesånger tillsammans och jag
presenterade mej för dem. Så hade det gått knappt två timmar och
det var dags att vänta på föräldrarna eller någon annan som kom
och hämtade. Sedan sopade och moppade vi golven igen och tackade för
oss och för en lyckad dag. Las profesoras
verkade också vara glada över två snabba hjälpredor och önskade
oss välkomna tillbaka i morgon. Ett gott tecken.
Vi
reflekterade lite över de hygieniska aspekterna på stället. Siv
berättade att VC:n inte fungerade och att hon hällt i spolvatten
med en hink, vartefter barnen kom på besök på löpande band. Ingen
använde VC-papper. Men sånt får vi bara leva med. Pengar finns väl
inte till allt. Likaså fanns det ganska lite leksaker, såsom bollar
och hopprep mm. Någonting vi måste fundera över med de andra
volontärerna.
När
jag kom hem hade Marisol kokat kotunga och gjorde en god sås därtill
serverat med ris och tortilla. Mums. En övermåttan lyckad dag.
Hasta
pronto!
Va bra att ni fått komma igång med jobbet, dagarna blir ju meningsfullare då.
SvaraRaderaVilka härliga ungar du får var med. God fortsättning som "dagisfarbror"
Hälsningar Kerstin