ännu något om söndagen.....

Hola! Mucho gusto, amigos!

Vad kan hända för spännande på en vanlig söndag? Det vet man inte förrän man ser efter!

Jag steg upp vid 8-tiden och kom på att klockan redan var över 16 på eftermiddagen i Finland. Försökte skramla så lite med järndörrar och nycklar, för att inte väcka värdparet. Jag har ju sex dörrar att låsa upp och stänga innan jag är ute på gatan.

Det var lite folk i farten. På söndagarna är de flesta butikerna stängda, åtminstone till eftermiddagen. Jag gick in på café Barista, kopplande in mej på skype och hittade någon att prata med. Så beställde jag en stor kopp café Nica och frukost, bestående av gallo pinto, friterade bananer, stekt kyckling, ost och en liten sallad med citrondressing. Jag mådde som en prins.

Vid 12-tiden tänke jag ta en promenad och se om jag träffade några volontärer och det gjorde jag. Kerstin och Bo-Erik tänkte ta en långpromenad ända till La Cacita och ta bussen hem. Det var en drygt fyra kilometer lång promenad och vädret var perfekt, ingen direkt sol samt lite blåst. Vi gick söderut utmed den andra huvudgatan. Ingen av oss hade gått utmed den tidigare. Gatorna i Esteli går antingen i nord-sydlig eller väst-ostlig riktning. Det är ganska lätt att hitta. Här fanns nya okända affärer, möbelaffärer, järnaffärer , skomakare och skoaffärer, sadelmakare mm. Vi kom snart till den stora marknadsplatsen i södra Esteli. Här var affärsrörelsen igång ännu fast det var tidig eftermiddag. Här kunde man köpa färskvaror av alla slag. Det blir nog att bekanta sig mer med platsen en annan gång.

Helena och Linda bor i den här delen av staden, lite långt från oss andra. Därför hade ingen av oss besökt deras husvärd tidigare. Vi ringde Helena och träffades på andra sidan Carretera Panamericana. Norma Torres och Edvin tog emot oss. Lika hjärtliga som alla värdfamiljer jag träffat. Det andades en stillhet i detta hem. Norma satt vid sin symaskin när vi kom och Edvin vid köksbordet. Vi satte oss ner och började leta efter spanska ord till meningar och snart var vi igång på allvar. Vi tittade in i deras stora trädgård, som innehöll förutom frigående höns en massa fruktträd. De var självförsörjande på banan, mango, avocado, citron, mandarin, kokos och en kaktus som gav frukter en gång i året till drycker och många fler träd och örter.

Edvin, Helena, Norma, Kerstin och Bo-Erik i fruktträdgården

Dessutom hade de lite sockerrör. I butikerna och på torget får man köpa brunt råsocker, som ser ut som mindre tegelstenar. Av sockerröret gör man också Flor de caña, den nicaraguanska rommen, med en alkoholhalt på 35%. Den lär klassas av finsmakare som mycket kvalitativ. Men det mest intressanta var nog kakaobönorna.

Det omtalade sockerröret som förvandlas till så mycket. Viktig exportvara i Nicaragua.

De hade också några kakaobuskar på innegården. Edvin tog en mogen böna och högg upp den med kniv och visade oss de vita fröna som togs tillvara, torkades och rostades som kaffe. Norma kom med en handfull torkade bönor som vi smakade på. De gav faktiskt en liten kakaosmak, men det är vid rostningen som smaken framträder. Vi fick en fin presentation av hur det är att vara självförsörjande på det mesta. Vi tackade Norma och Edvin för att vi fick hälsa på och allt det intressanta vi fått se och gick vidare mot La Cacita.

Edvin visar en mogen kakaoböna

Efter en rundvanding och något ät- och drickbart på La Cacita åkte vi passligt hemåt vi 16-tiden.

Den här växten heter Bougainvillea. Tänk att ha ett så krångligt namn.

Svärmorstunga växer vild lite varstans bland allt skräp

Här sa det STOPP!

Men bussen stannade en halv kilometer från centrum. Ett läckage troligen vid spridarna gjorde att dieseln forsade under bussen. Tur att ingen råkade kasta fimpen. Vi steg ur och gick ännu en bit. Vilken dag och vilket äventyr!

Hasta pronto!