Tre veckor i Nicaragua

Hej!

Nu har vi snart varit här i hela 3 veckor och det börjar kännas hemvant! Hemlängtan drabbar mig mest i helgerna eller när jag är trött efter dagens jobb...min husmor ser ibland att jag har hemlängtan och frågar om jag är ledsen. Hon är säkert orolig att jag inte skall trivas hos dem, men det gör jag verkligen! En helt underbar familj som tar hand om mej på bästa sätt, maten är näringsrik och hälsosam. Hon tvättar salladen och frukterna noggrant, pressar dem till goda fruktdrycker.

Vi har besökt en kyrka i närheten, en lite annorlunda upplevelse, förstod mycket av vad som sades, men inte allt. Ljudet och musiken blev mera passlig med öronproppar.

Jag rördes av deras hängivenhet och omtanke om andras andliga behov.

Igår inbjöds jag till en kvinnogrupp som träffas på ett matställe varje vecka, kvinnorna äter tillsammans och under tiden berättar någon om sitt liv och hur de mött Herren och hur Han gjort under i deras liv!

Skolbarnen i klass ett och två är i olika åldrar, med olika läs och skrivförmågor. Där finns 2 ungdomar i åldern 12 och 15 år som nog känner sig lite malplacerade. Jag har tagit mig an flickan och vi är nu goda vänner, jag ger henne varma kramar, för hon saknar föräldrar liksom jag.

Varma hälsningar från ett soligt Nicaragua