Jag har vantat pa chocken med stort C anda sen jag steg av bussen har i stan. For vi fick inprantat i oss att Den Stora Chocken skulle kasta sig over oss sa fort vi blivit avlamnade vid vara boenden. Nu har jag varit har en vecka och annu har jag inte mott den. Sa jag undrar vad var kara larare egentligen trodde om oss. Var det fattigdomen hon tankte pa? Eller skrapet pa gatorna? Brottsligheten?
Jag ar ingen stor resenar. Men jag har sett ganska mycket av det dar pa mina fa resor. Jag ar sjalv uppvuxen i skargarden. Dar var de flesta ganska fattiga och ingen hade dusch eller vattenklosett inne. Och de flesta i gruppen har liknande bakgrund.
Det ar klart att en del av det jag sett har berort mig. Men jag var beredd pa att fa se det. Jag vet ju inte hur det blir innan jag ar tillbaka i Finland. Men hittills tror jag att jag redan sett allt jag kommer att fa se har, i Guatemala och Tanzania.
Tuula ar kanske den som varit narmast Chocken. Var vardinna arbetar i en organisation som hjalper fattiga kvinnor, framst pa landsbygden. Tuula fick mojlighet att fara med henne till stallen hogt uppe i bergen, till och med till sadana stallen dit man bara kunde ta sig till fots. Dar var det fattigt!
Tuula beskrev en sadan stig med orden: "Det var som att ga pa en dikesbotten, men, diket stod pa anda!" Men hon a seg! Hon for med pa sadana resor tva dagar i rad.
Vi har lite sisu kvar, vi gamlingar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar