tisdag 9 april 2013

GALANDE TUPPARNAS BY






HOLA

Det har ju varit ett veckoslut och dem gäller det att ta vara på, det är ju inte många kvar. Jag blev bjuden att besöka föräldrarna till läraren i snickeriet där jag jobbar. De bor uppe i Los Planes de Cantagallos, fritt översatt Galande Tupparnas by. Klockan halv 2 på fredag eftermiddag tog Bismarc, hans belgiska fru Veerle och jag buss upp till Condega.

Bismarc och Veerle
 Bussen vidare till Le Nispero hade just avgått, så det blev att vänta en timme extra.


 När vi kom fram till Le Nispero hade hästarna gått hem då vi inte kom med rätt buss. Så det var bara att sätta ryggsäckarna på ryggen och traska iväg ca 1 timme över berg och dal.

Bismarc hemma i sin mammas kök
Det blev mörkt förrän vi kom fram, men högt uppe på berget hojtade Bismarc och genast svarade någon längre ner på bergssluttningen. Vi var nog väntade. Lite senare möttes vi av hans far som tog Bismarcs ryggsäck, strax efteråt kom hans mamma och Veerle befriades från sin ryggsäck. De har förstås gått här många gånger så de vet hur skönt det är att slippa sin börda.

Följande morgon skulle finländaren läras upp

Taket till köket hade fallit in så uppbyggnaden var på hälft

Men köket fungerade, tortillas skulle bakas

Sen gräddas

Efteråt fick jag njuta av nygräddat med ost
När frukosten var avklarad så gick vi på rundvandring mellan husen, hälsade på alla och frågade hur de mådde, drack lite kaffe, hade inga brådska i världen

Paavo levde på lånad tid, hans tid sträcker sig till jul

På en veranda var det hårklippning på gång, ett bilbatteri, en inverter och så gick hårklippningsmaskinen

Kan det bli mer fridfullt?

Hästen är startklar
Efter rundvandringen så stod det fisketur på programmet, hästarna sadlades och så bar det iväg mot Rio Coco.

Vi red över kullar och dalar

Med en fantastisk utsikt

Åt alla håll

Långt där nere såg vi ett hus på en liten kulle
När vi kom ner till floden skulle nätet testas, fiskelyckan och omgivningen undersökas.

Bismarc demonstrerade hur kastnätet skulle användas

Det såg enkelt ut

Efter lite övning gick det inte så tokigt

Men fiskarna var fanns de


Bismarc lyckades faktiskt få en halv libra fisk, ca 200g det var kanske 10 fiskar. Storleken kan ni räkna ut men alla togs tillvar, rensades av hans mamma och friterades efter hemkomsten

En trevlig utsikt från lunchstället

Lunchen bestod av ris, bönor och ost

Bismarcs bror som var med tycker mycket om att fiska. Därför var vi lite längre vid floden än det var tänkt  
Sluttningen ner till floden var brant, har ingen aningen om hur hästarna klarade av den

  
Sen skulle Nicaraguanerna läras pidro, med varierad framgång.
Så det blev kortspelet casino istället, roligt hade vi, sent blev det. Tupparna gol när jag kröp ner i min säng.
Följande morgon skulle korna sökas och hämtaqs

Var är de? Äter de upp kaffeplantorna

Till slut var alla hittade.

Juan, Bismarcs pappa väntade på frukosten i köket när vi kom tillbaka

Det fanns också andra som var intresserade av frukost

Husmor gav alla mat i tur och ordning

Det ska va hyfs vid matbordet
När frukosten var avklarad skulle korna vacineras mot olika typer av insektangrepp.

Tjuren fick sig också en dos

Vilken ko skulle inte trivas här?
Sen gick vi till en grotta för att se vampyrer! Eller missförstod jag något?

Fladdermössen såg vi, men inte kameran

Sen demonstrerades hur Tarzan gjorde

Ett träd hade blåst omkull, men vem ska klyva det?
 Sen var det bara att tacka för mig och äta en sista kokt majskolv, försöka begripa hur jag skulle få 10 ägg hela till Esteli i min ryggsäck. Det var enkelt, man lindar in dem två och två i bladen som finns runt majskolvar.

Det blev att vänta på bussen som ska ta oss tillbaka
Det var en innehållsrik helg att få se hur man kan leva tryggt och harmoniskt en timmes promenadväg från sista busshållplatsen. De hade några kor, odlade majs, bönor och kaffe. Frukter växte på träden, jag åt söta appelsiner, mangon, söta citroner, bananer 3-4 olika sorter. De hade några grisar, hönor, kalkon och ankor.
Gästfriheten var stor. Det fanns en liten skola med ca 20 elever. Baseball spelades på söndag, en av de stora nationalsporterna Jag skulle gärna åka dit igen, men leva hela livet där, tja.

Hasta Pronto

8 kommentarer:

  1. hej pappa! vad roligt att höra nått från dig, har funderat var du hållit hus. Det är helt orimligt att sitta här på jobbet vid datorn och se hur nån lever på andra sidan jordklotet. Undrar nästan vem av oss som mår bättre, omständigheterna till trots. Tänker på dig. Och lilla damen saknar moffa till bristningsgränsen. Igår skrev hon inbjudningskort till sitt kalas som sku skickas till moffa så han säkert vet när han ska komma hem.kramar

    SvaraRadera
  2. Super , du har det bra, så skall livet levas (nästan i alla fall). Samla på dej så mycket lokalt som möjligt ( men det har du ju förstått redan va jag kan se)
    Kämppäkaveri Kjell

    SvaraRadera
  3. Tack för att du delar med dej av dina äventyr!

    SvaraRadera
  4. Bo-Erik du är en riktig volontär som tar tillvara alla möjligheter till äventyr och upplevelser. Jag lyfter på hatten eller luvan och njuter av bilderna! Görel

    SvaraRadera
  5. Det blir att skaffa häst och ko när du återvänder tempot ser helt annorlunda ut än här i munsala.Men du ser välmående ut och att trivas.Hej Ri

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog enklare att hälsa på. Livet var nog inte bara en dans på rosor där. Veerle hade köpt en vacumpump för ormbett. Jag frågade om den fungerade. Svaret, bättre än inget. Vägen dit var farbar åtminstone 6 månader om året. Under regnperioden stannar bussen vid ena sidan av floden Esteli och den som vågar tar båt över till bussen som väntar på andra sidan. Men tanken har börjat gro, hur ska jag klara av en hel arbetsdag utan siesta? B-E

      Radera
  6. Jag förundras varje gång jag läser om dina äventyr/upplevelser.
    Ha det gott!
    Susann

    SvaraRadera
  7. Det är så intressant allt det ni berättar om. Tack för att ni delar med er av era upplevelser!

    SvaraRadera