2, 5 veckor kvar

Hola!
Varmen far oss snart att rinna bort..... Inga flaktar vare sig ute eller inne, atminstone inte dar jag bor. Det galler att soka upp stallen med nagon form av flaktforekomst. Tva grupper valde att fara till havet respektiv till Granada over helgen. Vi ar nagra knoppar kvar i stan. Jag hade i alla fall tur; jag blev bjuden till Ana (lararinnan i min tidigare klass vid Sor Maria Romario). Det visade sig att de haller pa att bygga sig ett hem i en ny stadsdel, som heter Villa Sandino. En lantlig plats lite hogre upp an Esteli; fran hennes hus sag man staden och Katedralen nedanfor. Omgivning var vacker med Miraflor at ena hallet och andra bergskedjor runt om. Stora skuggande trad och flaktande vind.

Utsikten fran Ana´s hus

 Jag blev hamtad av Ana kl 11.00, vi akte en rejal stracka med buss, skumpigt och uppfor. Ana lagade lunch och bjod pa innan vi gick ut en stund och sag pa omgivningarna.

Staden Estelí, mycket vackert med alla ljus pa kvallen. Katedralen skiner vit.

De hyr ut en del av sitt hus, rum till en familj med tva vuxna och tva barn, sa far de lite inkomster for att kunna fortsatta bygga, det ar dyrt med byggmaterial. Vaggar och tak finns och tva bastanta tradorrar. Inredningen bestar av en dubbelsang, ett kladskap och fyra plaststolar. Kokshornet har gasspis och ett litet bord och ett skap for porslin och matvaror. Mer an sa behover de inte for att kunna bo dar. De har bara bott dar i tva manader annu.

Ana i köket

Sovrummet

Pa gardsplanen har de en "baño", tvattstall och en plats att koka frijoles (bönor) pa. De har redan planerat fruktträd: limon, avocado, mango. Även melon och sa nagot mer som jag inte visste vad det var fanns planterade.

Flickorna i hyresfamiljen var mycket nyfikna pa mig

Nar det blev dags for mig att aka hem, det gar faktiskt bussar dit, sa fragade Ana´s man Edrigo (?) om jag ville àka "moto" (motorcykel) tillbaka istallet for buss. Klart jag tackade ja, och sa bar det av. Jag hade redan glomt hur skumpig vagen var, med branta backar nedfor och ett litet vattendrag att passera pa vagen.

Ana och hennes man framför sitt hus

 Han var dock mycket skicklig och efter ett tag kunde jag koppla av och njuta av fartvinden. Annu battre blev det forstas nar vi kom till asfalterade vagar. Jag onskar bara att ni hade kunnat se mig susa fram i Esteli for att bli levererad framfor hemdorren.

Klart att hoppa upp

Hasta luego