Brant barn borde sky elden

Lordag i Las Peñitas

Rubriken ar en latt omskrivning av ett ordsprak, som for dagen ar mycket traffande da det galler mig. For jag har brant mig. Ganska ordentligt, till och med. Dumt, tanklost, kalla det vad ni vill. Sa har gick det till:

I gar var jag och Guy ute pa on Isla Juan Venano och gick langs stranden, pa havssidan. Kilometervis med sandstrand dar det bara fanns tre personer utom vi. Vi gick 40 minuter, tog en paus i brottsjoarna vid stranden, sen 40 minuter tillbaka. Enligt min erfarenheter av solen i Finland brukar jag inte branna mage och ben, sa dar slosade jag ingen solskyddskram. Solen stod ju i zenit, det var axlar och skuldror som var i farozonen.
Men vilket misstag! Mina erfarenheter av nordisk sol ar inte varda ett ruttet lingon har! I dag ar jag rodbrand pa mage och ben och smorjer mig med lager efter lager av  after sun-kram. Finns ingen indian i nordamerika som ar sa rod som jag.

I ungdomen brande jag mig ordentligt, pa eld. Sa det branda barnet borde ha skytt elden. Men, da elden befinner sig 8 minuter och 20 sekunder bort, som ar fallet med solelden, verkar den inte sa farlig. Men (sol-)skenet bedrar.