Resväskan är framtagen

Nu är det tio hela dagar plus en natt kvar till avfärd. Det betyder att förberedelserna börjar gå in i det aktiva skedet. I dag har jag varit in till staden Vasa och ”provianterat”.  Det blev två par skor, en adapter till de främmande vägguttagen, ficklampa + pannlampa (fanns i samma paket).

Och så mina mediciner för tre månader, och en liten ”förstahjälpsväska”. Efter att jag hade betalat alltsammans skulle kassadamen helt säkert bugande ha följt mig till dörren om det inte hade varit kö till kassan!

Jag sökte också handdockor, med där lyckades jag inte. Jag hittade nog en som var helt acceptabel, men den var inte gjord för min hand. Knappast för någon annans hand heller. Innanmätet var helt misslyckat.

Nu har jag börjat packa. Det vill säga, försöka komma underfund med vilka saker som inte får resa med. För kön är lång, vill jag lova! Men ”tyvärr” kommer ganska mycket av de kläder som varit nästan självskrivna resenärer att få stanna hemma. 

Nu i veckan fick vi en bra lektion i hur man lämpligen klär sig. En finländare som har bott i Nicaragua tog sig tid med oss ett par timmar. Och sedan hittade jag en vädersajt där jag såg att nattemperaturen i Estelí redan är på 16 – 17° och att dagstemperaturen ligger vid ca +25. Så de varmaste tröjorna får ingen väskplats.

Den gamla minidatorn som jag råkade komma över skall förstås med, tillsammans med sin kompis Lacie och småkillarna Kingston och A-data. Och kameran förstås.

Några böcker blir det också. Una lectura para cada día del año (365 korta läsestycken), Nuevas adventuras de Miguel (Emil i Lönneberga), spanska och engelska ordböcker, läroboken Caminando 1, grammatikboken, dagboken, och Santa Biblia om den hålls inom vikten. Annars köper jag en Bibel i Nicaragua. Det blir billigare än att betala för överviktigt bagage.

Hur man än gör så kommer något att glömmas och något slinker med i onödan. Det gäller att hålla huvudet kallt.s

Alltså en vecka kvar i Nykarleby. Få se om vi får något uträttat, eller om vi ligger i resfeber.