Ingenstans går man säker. Inte ens då man sitter ensam i bastun är det lugnt. Det lärde jag mig i går kväll. På småtimmarna satt jag ensam i skolans stora bastu och lögade min kropp och ångade upp min rostiga strupe. Då small det! Som ett bösskott!
Jag hann just och just få tag i hjärtat innan det ramlade på golvet. Då jag svalt ner det på plats och kunde tänka på annat märkte jag att lampan närmast kaminen hade slocknat.
Arma lampa. Måste den dö på ett så uppseendeväckande vis? Och hur valde den tillfället? Hade den smällt då damerna hade sin bastutur före mig hade den säkert fått ännu häftigare reaktioner! Eller också var elektriciteten fortfarande sur för att jag petade på den förra veckan.
Som f.d. jägare trodde jag inte att jag var skotträdd. Men det är jag tydligen, i bastun!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar