En vecka på resa.....pupusas igår kväll

Hola! Mucho gusto, amigos!

Nu har en vecka gått när jag tänker efter. Beställde ingen frukost hos Robertos i morse. Jag hade istället en bra, nödvändig, sovmorgon. Magen har krånglat lite för envar av oss. Också för mej inatt. Det är ju något som vi var förberedda på. Vi käkar ju frukterna, äter salladsblad som förlorat sin spänst och det behöver ju inte vara något fel få dem. Men allt tvättas ju i kranvattnet som vi ju inte normalt dricker. Vi kommer helt enkelt inte undan. Men snart har vi magar som cementblandare.
Idag är det en bra dag. Vi kommer alla att börja jobba. Jag och Siv skall jobba på Carita de Angel, en helt ny organisation som dök upp. Klockan 14 skall vi söka upp la Escuela Oscar Arnulfo Romero och en dam som heter Yesenia Hveté. Mera än så vet vi inte.
Ingen av våra husvärdar kände till var stället låg. Men så är det här. Ingen vet sin egen adress bara att man t.ex. ligger 350 m öster om casa de Cultúra. Där bor jag.

Nåväl, jag var ut på en långpromenad i går kväll och innan mörkrets inbrott tänkte jag gå in till supermarket och köpa lite magmedicin och lita vatten. Där stötte jag på Ingmarie och Bo-Erik. Bo-Erik ville bestämt bjuda mej på pupusas hos sin värdfamilj. Jag hade inte träffat dem tidigare, det skulle bli trevligt.
Såhär fungerar det. Varje kväll kör husfar eller chauffören ut bilen ur garaget mot gatan och vipps - så har allt förvandlats till en restaurang där man gräddar pupusas på en stor stekhäll ovanför en gaslåga. Gäster kommer och går hela kvällen, familjer med barn osv. De flesta ha råd med en pupusas som kostar 10 córdoba styck. Pupusas är en tjock plätt, bakad på majsmjöl och inne i den finns ost eller hönskött eller vad man nu kan tänka sig. Bo-Erik tyckte jag behövde två och jag blev "sprakastinn". När inga gäster mer kommer kör man in bilen i garaget igen. Enkelt och praktiskt.

Efteråt blev det en lång pratstund med Jesús, husets far, som bara har en chef över sig. Jag kan förstå att B-E trivs här. Jag tror det finns knappast någon som inte kan gilla Jesús. Jag nämnde då i förbifarten om den skola, där Siv och jag skulle arbeta följande dag. Ingen tycktes veta var den fanns. Men det gjorde Jesús. Och plötsligt hittade jag den på kartan. Så då blev den saken löst. Jag kommer definitivt att
besöka Jesús Suazo igen. Jag har ju ännu inte presenterat mej för doña Elvira.

Hasta pronto!