Hola! Mucho gusto, amigos!
På måndagarna är vi i
vanliga fall lite hängiga och slöa i starten. Men här på Los
Pipitos blev vi rätt pigga när José:s fru ropade till från
tvättstället. ” En ORM!” José, som är van att ta sig an olika
problem, tog fram sin machete och efter att ha vänt på några
vedbitar kunde han hugga till. Ryggraden av. Alla skyndade till och
betraktade ormen och gav olika namnförslag. José slog fast att det
var en boaorm, en mindre variant, som är rätt giftig. Jag beslöt
att från och med i morgon går jag inte längre i shorts och i
sandaler i trädgården.
 |
Ormen hade ett brett huvud som visade att den kunde svälja större råtta. Men tyvärr kom den inte förbi José |
Under veckan har vi
vattnat träden och plantorna. Här har varit mycket varmt. Så har
vi också tillrett mat till daggmaskarna. Det är organiskt material
som vattnas ordentligt i åtta dagar, sedan flyttas materialet över
till bunkrarna med daggmaskar, som förvandlar allt till den finaste
kompostjord. Om man vill odla någonting i lavajorden behövs alltid
några skovlar matjord.
 |
Till dagens rutiner hör att eleverna går igenom hygieniska råd samt vilka redskap som används i trädgården och till vad. Här förklarar Jackson bilderna för Santos de la Crus medan Wilmer lyssnar på. |
 |
Det är torrt men såhär stora är Pipian, som vi sådde före Påsk. Första skörden kommer i juni-juli. Då är marken helt övertäckt av grönska. |
 |
Det här skall bli mat till daggmaskarna. José vattnar och Luis och Wilmer vänder jorden |
 |
Här bor daggmaskarna. Den färdiga kompostjorden placeras i gången där Jackson poserar |
 |
Det fanns ett getingbo i mangoträdet. De var små men det brände till ordentligt i skinnet om de blev störda |
 |
Jackson och Wilmer ville bli fotograferade framför mangoträdet |
Eftersom det här var sista
arbetsveckan på Los Pipitos för Kerstin och jag, blev alla
volontärerna avtackade med arbetsdiplom och gåva. Efteråt blev det
salsadans, allt vad tygen höll.
På fredagen hölls en
landsomfattande penninginsamling för Los Pipitos, Teletón. Pengarna
används för att bygga ett sjukhus i Managua och för att ge bidrag
till barn som behöver genomgå längre sjukvård. Man beräknar att
insamlingen skall ge 70000000 córdoba. Tyvärr får lokalavdelningen
ingenting, vad jag förstod. På torsdagskvällen plockade vi ihop
tälten framför Centralparken i Esteli. Talkoarbetet avslutades med
gallopinto och tortilla, som en av lärarna hade tillrett.
 |
Bussen krånglade igen på torsdagen, så en del av barnen anlände med annat ekipage |
 |
Volontärerna, som avtackades av direktörskan, personal och barn. Vi tackade för att vi hade fått så många vänner |
 |
Yerling tycker om att blåsa såpbubblor |
 |
Talkojobbare i Parken |
 |
På hemvägen i bussen kan man ibland träffa små människor. Får jag presentera Xenthia, fyra veckor gammal och hennes mamma. |
Los Pipitos har varit en
lärorik tid för mej. Det har varit ett privilegium att få arbeta
bland barn med specialbehov. Jag har fått många nya vänner och de
är lätt att få här i Nicaragua. Eftersom toaletterna och
lavoarerna också på det här stället var söndriga, beslöt vi att
köpa reservdelar och anställa en rörmokare. För en kostnad på
260 UsD går det nu att spola i fem toaletter och två lavoarer.
Personalen blev mycket glada och ville framföra ett tack till alla
vänner i Finland och över all den generositet de fått motta.
Hasta pronto!
Det är fint att ni kunnat hjälpa till både med reparationer/förbättringar och arbete. Själva har ni fått oförglömliga upplevelser och vi läsare fina berättelser och intressanta och vackra bilder att betrakta.
SvaraRadera