Hola! Mucho gusto, amigos!
Det var torsdag i Granada.
Vår utfärd denna dag var planerad till Masaya och vulkanen
Santiago. När vi träffade guiderna på Leo Tours, fick vi
höra att vulkanen stängdes i dag och åtminstone tio dagar framåt. Orsaken var
den aktivitet som den börjat visa under natten. De rökgaser som
fanns där uppe gjorde det omöjligt att vistas där.
Vi beslöt oss att åka
ingen upp på Mombacho och se den gamla vulkanen och djungeln där
uppe. Carlos följde med oss även idag och vi åkte upp med tu-tuk-moped. Vårt första mål var att först besöka en
kaffeplantage och provsmaka tre olika kaffesmaker, sedan blev vägen
allt brantare och vi behövde fyrhjulsdrift.Vi skulle ännu göra en
klivning på omkring 400 meter och satt på flaket i uppförsbacken.
Allt som finns över 850 meters höjd tillhör naturreservatet som bevakades av vakter. Halvvägs stötte vi på några svarta
Congo-apor som glodde på oss från grenverket.
Toppstationen låg på
1150 meters höjd och där fick vi en kort presentation om olika
skeden i vulkanens senare historia. Bland annat rasade en bit av den norra väggen på 1500-talet och drog med sig byar. Vår vandring
fortsatte runt kratern och vi bekantade oss med växter och det lilla
djurliv som vi såg. Vi hade hoppats på att få se en kolibri men
blommorna som kolobrin lever tillsammans med var ännu inte utslagna.
Men ändå, ett sevärt område med en intressant historia.
 |
Carlos och vår chaufför och hans tu-tuk. Carlos är mestis, en blandning av spanjor och ursprungsbefolkning och kom från de östra delarna av landet. Men han bor nu i Masaya. |
 |
Kaffeprovning. Utanför huset fanns vackra blommor och fjärilar. Men det var cikadorna som gnisslade och höll koncert i träden så det skar i öronen |
 |
Färden uppåt i nationalparken |
 |
"Här befinner vi oss nu". Den vita sträckningen visar gränsen för nationalparken. Vulkanens sida mot Nicaraguasjön. |
 |
Bilder från djungeln runt kratern är svår att fånga. Allt ser så simpelt ut |
 |
Kratern som stupar neråt |
 |
Den här växten är giftig. Saften från ett blad dödar en människa. Tidigare kunde oväntade dödsfall bero på den här växten. Numera kan man spåra giftet, så det lönar sig inte att bli kvitt ovänner på detta sätt. |
 |
Tack vare den orörda djungeln på toppen bildas det stora underjordiska vattenreservoarer. Vattnet används till bevattning av kaffeodlingarna och fruktodlingarna utmed vulkanen. Vi befinner os just över en sådan reservoar |
 |
Ursprungsbefolkningen hade grävd ut denna transportväg för att komma till de livsviktiga vattenkällorna |
 |
Det här också enligt Carlos en giftig växt. Så pass giftig att man måste ha handskar på för att röra vi den. Den hade taggar men jag vet inte om giftet fanns i dem |
 |
I djungeln är det inbördes kamp mellan träd och växter. Solljuset är viktigt. Antingen lever man med varandra eller av varandra |
 |
träden kan också krama om varandra och stödja varandra |
 |
vi kom ut till en blomsteräng mot öster med stora gula fjärilar |
 |
här kommer varm rök ur marken från 3000 meters djup |
 |
El flor del dia , Blomman för dagen... |
 |
här i närmare bild |
 |
Den här delen av vulkanen var orört område. Förbjudet att beträda på grund av djurlivet. Där lär det bland annat finnas puma, hjortdjur, apor mm. |
 |
Nicaraguasjön i diset och de 360 holmarna som vi besökte på onsdagen |
 |
En familj med Congo-apor som äter mango |
Men vi
hade tur, för just innan vi kom till vår tu-tuk flög Nicaraguas
nationalfågel över vägen. Jag hann inte fota den, men så här vacker är den.
Hasta pronto!
Fantastiska bilder!
SvaraRaderaSusanna
Instämmer med föregående talare!
SvaraRaderaBoG