resan till Stilla havet....

Hola! Encantado de conocerle, amigo!

Vårt resmål denna tidiga lördagsmorgon var Stilla havet. Det var tidigare obesökt för de flesta av oss och vi såg fram emot detta äventyr. En vecka tidigare hade vi bokat in oss i några rum på Barca de Oro, ett litet strandhotell vid Las Peñitas. Det visade sig att hotellet låg ca tio meter från havsvattenlinjen vid högvatten (två gånger i dygnet fick vi uppleva ebb och flod, dock bara med en dryg halvmeters nivåskillnad). Vi hade bokat en kleinbuss och chaufför ,señor Gámez,för två dagar för endast 290 UsDollar, vilket gjorde att vi kunde göra en del extra stopp utmed vägen. Resan till Las Peñitas var omkring 200 km.

paus på vägen för fotografering

Vi vek av carretera panamericana och tog vägen mot León, staden som vi skulle besöka lite närmare på söndagen. Utmed den här sträckan skulle vi passera bältet med vulkanerna. Inom regionen León finns 21 stycken, varav några är aktiva.

Vulkanen Cierro Negro i mitten är ännu aktiv

Vulkanen Momotombo 1297 m       

Vulkanen San Christóbal 1745 m, Nicaraguas högsta aktiva        foto B-E Ek

Det märktes att landskapet blev plattare. Regionen är känd för boskapsskötsel och sina fruktodlingar. Landet är ju väldigt torrt nu, vi är ju inne i torrperioden. Träden ser halvtorra ut, boskapen betar det torra gräset. Man undrar hur de överlever. Dessutom är alla bäckar torra och inga utfodringsställen med vatten för djuren syntes till. men på något sätt måste de ju få vatten. Fälten var kruttorra och väntar på regnperioden som börjar i maj. Då sår man också grödorna, främst majs. Det var endast de bevattnade risfälten som var gröna.

Vi stannade till några gånger och betraktade vulkanerna på långt håll. Ur en del kom det rök och från några såg man askan som hade runnit ner. Det är bland annat på vulkanen Cerro Negro, som man åker snowboard på askan. Vi stannade mitt i vulkankedjan i en by som hette San Jacinto. Det som var speciellt här var att jorden var mycket varm på grund av närheten till varma vulkankällor. Vi betraktade vattenångorna på avstånd.

Det här trädet hette Hicaro. Frukterna har hårt skal men avdet mjuka fruktköttet inuti görs saft. Av skalet tillverkar man maracas.

En väg genom byn San Jacinto, med den varma jorden

Hicaro    foto B-E Ek

Ute på fältet fanns varma vattenkällor med vatten i olika färger

Nästa anhalt var staden León innan vi körde de sista tjugo kilometrarna till havet. Vi kunde inte vänta utan åkte ner till Poneloya, och där mötte vi Stilla havet, som sköljde in mot land.

Stranden vid Poneloya

"den gamle och havet"    foto B-E Ek

Las Peñitas visade sig vara en lugn plats, även om bussen med jämna mellanrum signalerade sin ankomst. Här fanns massor av enkla övernattningsställen för en billig penning. Standarden vid Barca de Oro var något högre. Maten var god till priset av 10 UsDollar med dryck. Ett trepersoners rum kostade 29 UsDollar per natt, med egen toalett och dusch. Någon högre standard behöver jag inte för egen del. Här kunde man verkligen ta det lugnt.

Välkommem till Barca de Oro    ( Guldbåten)

Receptionen

Siesta -  kan man också ta före maten...........

....eller efter.....

....eller närsomhelst          foto B-E Ek

men maten smakade bra       foto B-E Ek

en ordentlig köttbit på planka med tillbehör        foto B-E Ek

På platsen i övrigt bedrevs fiske. En familj höll på med att skära filébitarna av några minder rockor. Den ena var en stingrocka och fiskaren visade var han hade skurit av ”gadden”. Det var lågvatten när vi kom så Bo-Erik och jag beslöt att, efter lunchen, vada över till den långsmala ön, naturreservatet på, Isla Juan Venado. Ön är obebodd och är omkring 150 meter bred och 25 kilometer lång.

hela familjen hjälper till att rensa fångsten

På rockan tas endast filébitarna tillvara, resten är ben och lämnas åt gamarna

Utsikt från hotellterrassen           foto B-E Ek

Tuula väntar på följande våg        foto  B-E Ek

Barca de Oro i kvällsskymningen       foto B-E Ek

Vägen utmed stranden         foto B-E Ek

Kvällsvågor vid Poneloya

mamma och barn vid havet

se upp för vågen, Marianne!!             foto B-E Ek

Solnedgång vid Poneloya           foto B-E Ek

Fiskmiddagen tillreds             foto  B-E Ek

resultatet !

middagsgäster på kvällen

....ännu några

glada purmobor vid Stilla havet

jag tog några morgonbilder vid högvattnet vid 6-tiden

Stilla havet, tidigt på morgonen......som det alltid sett ut

en snäcka av miljoner, men ingen är identiskt lika    foto B-E  Ek

Jag tror det var en av mina största naturupplevelser att få gå utmed stranden just där, helt ensam med Stilla havet som rullade in västerifrån. Jag kan inte beskriva upplevelsen. Den måste upplevas med alla sinnen. De skummande vågorna som drog sakta in, det mullrande ljudet av vågor som drar med sig sand och vackra snäckor från bottnen, ljuset och den salta doften, den varma vinden som smeker huden och upplevelsen av att var en del i allt detta stora omkring en. En plats att tömma sina tankar på. Jag vet inte om man kan se vackrare platser här på jorden. Men jag har sett den vackraste och allt var – en verklighet.

här kan man tänka i lugn och ro          foto   B-E Ek

Hasta pronto!