besöket på Fábrica de Tabacos

Hola! Mucho gusto, amigos!

Ibland kan man få vara med om intressanta saker. Det råkade sig så bra att Bo-Erik råkade bo granne med en direktör på den äldsta cigarrfabriken i Esteli, Fábrica de tabaco, där man tillverkar JOYA-cigarrer. Det hade skett ett litet missförstånd. Bo-Erik hade uppfattat att Mario Perret skulle hem och äta och att vi skulle åka i hans bil klockan tre till fabriken. Men tydligen skulle vi råka honom vid fabriken den tiden, så det blev att söka upp en taxi. Bo-Erik hade av naturliga skäl inte fråga vad fabriken hette, men vi träffade hans far som berättade för oss namnet, men kunde inte exakt säga var fabriken låg. Det var ju inte någonting som han hade behövt bry sig i, det var ju gossens sak.

Vi stannade den första taxichaufför som var gammal nog att känna till alla gator här i Esteli. Men problemet var att nu hette alla fabrikerna här i Esteli, Fábrica de Tabacos, så han visste inte riktigt var den låg. Det enda som vi visste var att den låg i södra delen av staden. Vi valde ett alternativ och bad honom åka dit.

Mannen som vaktade grinden sa, att tyvärr var ingen med det namnet chef här. Han kom inte ihåg att han ens hört namnet och kunde inte placera oss på något annat ställe. Vi konstaterade att vi inte kunde lösa den här gåta nu, utan måste be Mario Perret om att få komma en annan gång. I förbifarten slängde jag ur mej, att det finns många cigarrfabriker överallt här i Esteli. -Ja, sa mannen,-" det ligger en fabrik bara en par kvarter söderut". Vi gick dit och läste texten på gaveln. Och visst var Mario Perret chef där och portvakten ringde upp honom och visade oss in till ett väntrum.

den äldsta cigarrfabriken i Esteli

Tyvärr hade inte señor Perret möjlighet att göra en privat guidning med oss utan istället tog Alberto hand om oss. Vi fick en guidning utan dess like. Han gick genom cigarrtillverkningen från A till Ö. Allt ifrån att bladen sorteras enligt färg, kvalitet och varifrån plantan de plockats. Han till och med tände på några blad för att visa oss hur fint de glödgade. De största och bästa bladen finns lägst ner på busken och de används som yttre skal på cigarren. Allting var handarbete från början till slut. Omkring 500 personer arbetade på fabriken inom olika avdelningar och en snabb cigarrarbetare kunde komma upp i en lön på 350 UsD i månaden, vilket kan jämföras med en läkarlön som ligger på 500 UsD. Om jag uppfattade saken rätt produceras omkring 4000 cigarrer per dag. Tobaken här från Esteli lär ha en mer kryddig smak än exempelvis den kubanska tobaken. Men det var kubanerna som började odla tobaken här i större skala och lärde ut konsten att rulla cigarrer.

Vi tackade Alberto för att han presenterat en helt främmande värld för oss båda. Han kunde verkligen sin sak. Men kom i håg att rökning skadar din hälsa....

Alberto visar några varianter av blad, nicaraguanska,kubanska och en knippe från Costa Rica. I 70 % av cigarrtillverkningen här används tobaksblad från trakten.

Först sorteras bladen på basen av kvalitet och färg. Söndriga blad i en skild hop.

Följande steg är finsorteringen. Där tar man bort bladnerven. Noggrannhet vad gäller färgnyanser. Bladen sorteras i tre klasser. De som skall placeras inne i cigarren och de bästa för ytterskalet. Sedan buntas de i hop i knippen, noggrant räknade, och knippena kvitteras ut till cigarrarbetarna. Allt följs upp mycket noga.

Man arbetar i par och det tillverkas olika grovlekar på cigarrerna. Fingerfärdiga damer.

Mannen rullar i hop ett antal blad av olika kvalitet på längden (därför heter de long fillers) som sedan placeras i formen. Formen pressas i hop i tjugo minuter, för att ge cigarren en bra form. Sedan tar damen bredvid över och klär cigarren med det yttersta bladet. Cigarren kortas av och placeras i knippen. Alla tobaksrester vägs in och tas tillvara för annan användning. Allt sker snabbt och med yttersta precision.

Här vägs cigarrknippena. För att vara av bästa kvalitet måste de hålla sig inom en viss gräns. Här syns redan arbetarnas yrkesskicklighet. Mycket litet måste kasseras.

Här är cigarrarbetarna

Efter att cigarrerna förvarats i ett rum med passlig fuktighet under 6-7 veckor, sker den slutgiltiga granskningen. Den här mannen går igenom varje cigarr för hand för att kolla att de inte är för mjuka eller har andra defekter. Cigarrerna på hans högra sida har kasserats. De har blivit för mjuka under lagringen.

Till sist packas cigarrerna in för hand.

Vem blir den lyckliga ägaren till denna fina cigarrlåda?

så har vi besökt Estelis äldsta cigarrfabrik, vilken ära att bli inbjuden

Hasta pronto!